Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 53. Åter på fri fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
Frans Mård gjorde med den andres tillhjälp
fångvaktar-toalett.
— Nå, hvem säger annat, än att ni också en gång kan
spela en så väl aflönad statstjänare? skrattade Kramer. Uniformen
sitter ju som gjuten på er kropp. Se så, ni ser ju strax mera
respektingifvande ut.
Sedan tog Kramer fram ett lösskägg och fäste fast det på
den andre.
Till sist - satte han äfven vaktkonstapelns uniformsmössa på
hans hufvud.
— Se så, herr Smedberg, där har ni spegeln. Betrakta er i
den! sade Kramer skrattande, idet han förde den förklädde mannen
fram till spegeln.
Frans vardt själf mycket öfverraskad, när han såg sig i
spegeln, så förändradt var hela hans yttre.
— Men nu måste vi fort ge oss i väg, återtog Kramer. För
Smedberg och direktörn ä’ vi ju säkra; men vi måstå också ta
med i beräkningen, att vi kunna möta någon annan fångvaktare.
Skulle vi det göra, så låt för tusan inte märka, att ni seglar under
falsk flagg! Gå helt lugnt och djärft er väg fram, och skulle någon
tilltala er, så svara så kort som möjligt och låtsa, som om ni vore
vid dåligt lynne och inte hade tid! Har ni förstått?
Frans nickade på hufvudet.
— Vakten vid porten kan ni gärna bräcka af med ett barskt,
kort svar. ifall han skulle säga något.
Frans lofvade följa Kramers råd.
Den senare kastade ännu en blick på den i konstlad sömn
försatte Smedberg och tog sedan sin murbruksbalja åter på axeln.
— Ni låtsar göra mig sällskap ut, sade han till Frans, resten
skall jag själf ombesörja.
Båda lämnade vaktkonstapelns rum, och några ögonblick senare
gingo de öfver fängelsegården bort till den stora porten.
Där gick vakten fortfarande fram och åter.
Det var tämligen skumt på gården, därför sporde han nu, då
han såg de båda männen närma sig.
— Hvem där?
— Mig känner ni väl antagligen igen, svarade Kramer skrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
