Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 53. Åter på fri fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
tände. Ni ser ju, att jag är murare. Och att det här är
vakt-konstapel Smedberg, det behöfver jag väl inte upplysa om.
— Kom närmare, får jag se, ljöd svaret.
— Hm! brummade Kramer, i det han vände sig till den
före-gifne vaktkonstapeln. Hos er här i fängelset blir man ju behandlad,
som om man själf vore en förbrytare. Men det är i alla fall ett
djäkla sätt, tycker jag.
— Han behöfde inte alls ropa an oss, svarade Frans, bara
för att säga något.
— Det antar jag också, fortfor Kramer. Inte behöfver vakten
bry sig om en, när man går i sällskap med en inom fängelset
tjänstgörande person.
— Öppna porten, så att jag kan släppa ut murarn! befallde
Frans. Jag har själf ett ärende ut, men jag kommer strax igen.
Frans hade, ihågkommande det råd, som Kramer gifvit honom,
yttrat dessa ord i tämligen barsk ton.
"Vakten lät det imponera på sig. Han gick fram till porten
och öppnade den.
Men i detta ögo i blick hördes plötsligt larmklockan ljuda.
Kramer visste blott allt för väl hvad det hade att betyda.
Det var budskapet om, att en fånge rymt.
— Vänta! sade vakten, och därmed slog han åter igen porten
midt för näsan pä de båda, som ville ut.
Frans Mård var icke litet förskräckt, och han visste sig ingen
råd, i all synnerhet som vakten drog sin sabel och ställde sig
strids-färdig invid porten.
— Nå, då ska’ vi med det samma ta oss en knabrarius för
att motarbeta förskräckelsen, sade Kramer skrattande, i det han
ställde ned sin .murbruksbalja på marken och i stället tog fram
bränvinsbuteljen.
— Skål! sade han. Får det lof att vara en knapp i västen?
Han drack eller låtsade åtminstone göra det och räckte sedan
flaskan åt vakten.
Men denne vägrade att ta emot den och dricka, sägande:
— Det är inte tillåtet att stå här och supa.
I samma ögonblick kände han liksom ett tätt duggrägn i sitt
ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
