Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 56. I grafkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■661
Han hade tagit den möjligheten med i beräkningen, att
doktorn i, sista ögonblicket kunde strejka, och därför hade han stoppat
på sig ett par femhundrakronesedlar. Dessa lämnade han nu doktorn.
Skrattande stoppade Brummer på sig pängarna.
— Nå, så kom då! sade han. Nu är jag med om’et.
Dyr-karna har jag redan mottagit af Kramer.
Grefven och doktorn stego nu likaledes upp på muren. Då
sade John till den nsdanför stående Kramer:
— Hör du, Kramer, gå med fröken ett stycke bortåt ängen
och huka er ned där, så att, om någon händelsevis skulle komma
hitåt, han ej kan se er. Jag antar väl, att grefven inte blir
svartsjuk.
— Ja visst, Anna, gå med Kramer och visa er för all del ej
för någon! instämde grefven i Johns råd.
Anna drog sig blott allt för gärna åter bort från kyrkogårdens
omedelbara närhet.
Strax därpå hoppade John från muren ned på kyrkogården.
Doktorn följde efter, och sedan grefven ännu en gång dragit
djupt efter andan, gjorde han nödtvunget sammalunda.
Nu stodo de alla tre där nere på fast mark.
Försiktigt spejade de först åt alla håll och lyssnade med
återhållen andedräkt.
Allt förblef tyst.
Ingenting rörde sig i de dödas stad. Där sofvo alla.
De tre männen förmådde ej upptäcka något, som skulle kunnat
afskräcka dem från att utföra sin föresats.
Grafkoret var beläget vid motsatta sidan af kyrkogården.
De gingo nu, för att icke till äfventyrs bli sedda, långsamt
och ljudlöst utmed muren.
Ändtligen veko de in på en smal gång, som ledde fram
mellan grafvarna.
Det gjorde de för att först komma i närheten af det lilla hus,
hvari dödgräfvaren bodde. De ville först förvissa sig om,
huruvida denne sof eller ännu var vaken.
Till sist kröp John framåt på händer och fötter och närmade
sig på detta sätt boningshuset.
Att det ej brann ljus hos dödgräfvaren, det hade man redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
