Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 56. I grafkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■660
Och genom detta sitt erbjudande ställde sig John verkligen
strax åter in hos Anna; ty denna hade redan varit mycket
bekymrad för, att grefven, när det komme till kritan, icke skulle äga mod
att noga betrakta der. döda.
John tillstod nu också frivilligt, att han, då han sett de andra
komma, gjort de eldsprutande ögonen och den förmenta dödskallen.
Det vill säga, han hade, när han stod på muren, fäst två med
fosfor bestrukna papperslappar på sin hatt, hängt denne på sin käpp
och sedan svängt med den af och an högt i luften. På så sätt
hade han helt hastigt och lustigt framtrollat den där jätteskepnaden
med de hemskt lysande ögonen.
Den förmenta dödskallen, som doktorn sedan kastat ned, var
en del af en rutten stubbe, som John lagt på muren.
Han hade först förvissat sig om, från hvilken sida de andra
skulle närma sig kyrkogården, och sedan hade han i största hast
iscensatt spökeriet.
— Af det skedda kan ni draga den goda lärdomen, herr
grefve, sade han till denne, att det är en dumhet att vara allt för
rädd. Men nu är ni botad, antar jag. Kom nu! Ni ska’ få se, att
jag inte hör dem, som låta skrämma sig så fort, som fallet är
med er.
Med dessa ord steg han upp på den lilla jordkullen och
därifrån upp på muren.
— Nå-å, min käre kvacksalfvare, tilltalade han doktorn, blir
det någonting utaf? Ska’ jag först högtidligen inbjuda er? Eller
sitter förskräckelsen ännu kvar i kroppen på er, så att ni inte kan
få bakbenen att göra tjänst?
— Gå, gå! bad Anna Ju förr ni uträttat det här, desto bättre
är det.
När Brummer tvekade, gick grefven fram till honom och hviskade
i hans öra:
— Lämna mig inte nu, herr doktor! Jag betalar tusen kronor
för ert sällskap.
Brummer tog genast grefven på orden.
— Godt! sade han. Jag förkastar inte det anbudet. Fram
med pängarna?
Grefven tvekade intet ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
