Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Att hafva är bättre, än om man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■724
. Omedelbart därpå hördes den gälla klangen från en elektrisk
ringklocka ofvanpå skåpet.
John hajade till, men kunde sedan ej underlåta att ge sitt
missnöje luft i ord.
— Åh, dra nu åt Helsingland! utbrast han. En sådan tusan
att vara full af fan. Han har ju inrättat det så, att skåpet själft
varskor, så snart någon rör vid det.
Han fick fatt i en stol, klef upp på den och trefvade med
handen ofvanpå skåpet efter den elektriska ringklockan.
Allt detta var endast några ögonblicks verk.
Plötsligt tystnade klockan.
Men i det samma började en annan ringa i rummet bredvid,
hvilket rum antagligen var Tschangs sängkammare.
Doktor Brummer tycktes ha hört ringningen. Han kom
sättande med en hisklig fart och skrek med dämpad röst:
— John, hvad är det för dumheter ni tar er för?
Men innan den tilltalade hann svara, hördes ljudet af snabba
steg, och grefven kom rusande, förföljd af fru Rehn.
— Hjälp! tjöt han.
Men gumman svingade sin krycka och lät den obarmhärtigt
susa ned på flyktingens rygg.
— Vänta du, din kanalje! skrek hon. Dig ska’ vi nog
grundligt beta lusten att komma igen en gång till.
Gumman Rehn hade suttit där och språkat med de båda
makarna Mattsson, som kommit för att hålla henne sällskap.
Men plötsligt hade hon midt i samtalet ryckt till och blifvit så
besynnerlig, att hon rent af skrämt sitt sällskap.
— Hvad vill detta säga? hade hon strax därpå yttrat. Jag ser
bofvar smyga omkring i vår omedelbara närhet. — Ah, där är ju
han, den högförnäme, som icke blyges för något, som är en större
usling än de flesta, som redan sitta inom lås och bom. — Men
vänta bara! Här har du ingenting att söka, och jag vill ge dig
respass.
Med dessa ord hade gumman med ungdomlig liflighet sprungit
upp och beväpnat sig med den krycka, som svåra krämpor en lång
tid tvingat henne att begagna.
Så hade hon rusat i väg, och de undrande makarna Mattsson
hade ovilkorligen följt efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
