- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
725

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Att hafva är bättre, än om man hade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■725

Gumman hade i ett rum träffat den efter byte spanande
grefven och hade oförskräckt genast angripit honom.

Den sålunda öfverraskade hade dock icke genast gripit till
flykten; han hade i stället dragit en dolk och med den rusat emot
den gamla kvinnan i afsikt att sticka ned henne.

Det hade emellertid då visat sig, att mor Karin, så gammal
hon var, ej var någon motståndare att förakta.

Med en förvånansvärd snabbhet hade hon kastat sig åt sidan,
och ögonblicket därpå hade hon med sin krycka slagit dolken ur
skurkens hand.

Den sålunda afväpnade grep till flykten och uppsökte sina
båda kamrater.

Här upphann honom Mattsson, som fick tag i den flyende och
kastade honom till golfvet.

Men just som han stod i begrepp att rycka masken från
grefvens ansikte för att se, hvem som egentligen dolde sig där bakom,
small ett skott.

Detta skott hade gällt Mattsson.

Kulan hven tätt törbi hans hufvud.

Då gaf han grefven en spark, och för att skydda de båda
fruntimren, såväl sin egen hustru som ock fru Rehn, för mördarna,
ryckte han hastigt kryckan ur gummans hand, och innan de båda
andra skurkarna hunnit företaga något, fingo de göra en svidande
intim bekantskap med kryckan.

Mattsson var stark, och lade inte fingrarna emellan. Han slag
med sådan kraft, att kryckan flög af på två ställen.

Men scenen förändrades hastigt åter.

Så snart Mattsson vändt sig bort från grefven, reste sig denne
åter upp.

Det var nog mera förtviflan, till ’följd af den förfärliga
vissheten, att allt här stod på spel, som nu förlänade honom sådant
mod, att han till och med vågade sig på långe Masse.

Som en katt hoppade han bakifrån upp på hans rygg, grep
med bägge händerna hårdt tag om hans hals och snörde ihop hans
strupe, under det han samtidigt sparkade honom i knävecken och
drog honom baklänges.

De båda kvinnorna ropade högt på hjälp.

Mattsson kunde ingenting vidare uträtta mot de båda andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free