Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Att hafva är bättre, än om man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■729
— Ja, och hvem är skulden till det? Ingen annan än I båda
pultroner, sade John.
— Jag — jag, Jolin? protesterade doktorn. Skulle inte jag
ha gjordt min plikt?
— Ni togo ju till schappen bägge två för en kvinna. Men
ni fingo, Gud ske lof, ordentligt på huden af henne bägge två.
— Ni menar väl grefven? Honom spöade käringen ganska
försvarligt, men vi båda, ni och jag, hade ju egentligen endast med
långe Masse att göra. Att man inte kunde hålla stånd för den
karlen, det är ju förklarligt, ty för ett slag af honom skulle till och
med en herrgårdsoxe stupa.
— Ja, det har då doktorn förstås rätt i, medgaf nu John. Jag.
fick mig visst också ett par nyp af den busen. Förut fäste jag mig
inte alls därvid, men nu känner jag det blott allt för väl i skallen.
Hade inte hatten tagit emot och mildrat slagen, så kunde det ha
gått ännu värre, än det gjorde.
Nu upphann grefven de båda andra.
— Ä’ ni här? A’ det ni? pustade han.
— Ha, ha! skrattade John. Det ser ju ut, som om ni i
striden med den gamla draken mist både syn och hörsei. Också en
hjälte, som tar emot stryk af en gammal käring.
— Håll du munnen, annars . . .
— Annars? Har ni inte fått nog ännu?
— Se så, ingen strid! inföll doktorn. Var tyst, John, och
förarga inte grefven ännu mera! Sannerligen tror jag inte, att vännen
Tschang kommer sättande där i sällskap med polisen.
I själfva verket hördes nu ljudet af snabba steg.
Genast voro alla fiendtligheter glömda, och gemensamt fortsatte
de flykten.
Ändtligen hade de kommit så långt bort från staden, att de
kunde hvila ut och närmare räsonera om sitt totalt misslyckade
experiment.
Fortfarande lade John planens misslyckande sina båda
kompanjoner till last.
Men dessa protesterade naturligtvis och försvarade sig, så godt
de kunde.
Med eller mot sin vilja måste nu grefven under de båda vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
