Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 L
hon såg, att det var så godt som alldeles omöjligt att på detta sätt
komma till målet, tillsade hon sina följeslagare, att tills vidare
förhålla sig alldeles lugna och nöja sig med att bevaka ingången till
grottan.
Detta råd kunde med skäl kallas godt och ändamålsenligt,
alldenstund röfvarena ännu ej hade någon kännedom om Lillys
vänners härvaro; ty om det var meningen att redan under natten forsla
de enleverade fruntimren vidare, så skulle Lillys vänner antagligen
ha lyckats befria dem, om de helt plötsligt förmått öfverrumpla
männen, som transporterade den lefvande varan.
Men gumman Milinski var allt för ifrig och otålig för att kunna
overksam tillbringa tiden utanför den igenbommade ingången.
Därför sade hon efter några ögonblicks funderande:
— Jag ska’ se efter, om det inte finnes en ingång till. Men
ni få ingenting företaga, innan jag ropar på eller hämtar er. Våren
försiktiga! Jag svär, att jag ska’ gå lika försiktigt och ifrigt tillväga,
som om fångarna vore mina egna älskade barn.
Lillys vänner hade inte alls någon orsak att misstro kvinnan.
Tvärtom, de voro fullt och fast öfvertygade om, att hon
menade ärligt och uppriktigt.
Kvinnan aflägsnade sig nu och spejade med sina skarpa ögon
omkring utmed den branta bergsluttningen.
Snart hade hon förskaffat sig den vissheten, att, ifall det fanns
en andra ingång till grottan, den måste leda uppifrån ned genom
berget.
Hon uppsökte ett ställe, där hon kunde klättra uppför klippan.
Detta företag lyckades också.
. Hon hade emellertid klart för sig, att intet annat fruntimmer
kunde stiga ned på denna farliga väg.
Men hon hoppades, att hon, när hon bara väl kom upp, skulle
finna någon bättre ocn bekvämare väg ned i den trånga, djupa dalen.
Hennes möda och uppoffring belönades också med framgång.
Sedan hon med verklig lifsfara klättrat uppför den branta
höjden, såg hon till sin glädje, att ett svagt ljussken trängde ut ur
berget på ringa afstånd från henne.
Hon drog genast den följdriktiga slutsatsen, att där ljus lyste
fram, måste finnas en öppning, som ledde ned i grottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
