- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
784

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■784

Att lyckan skulle gynna henne till den grad, det hade hon
icke ens kunnat drömma om.

Men hon förstod att behärska sig.

Hon kunde ju i alla fall inte veta, om Nerissa sof så tungt,
att hon ej märkte det, ifall de båda fångarna lämnade kammaren.

Gjorde hon det och slog larm, så skulle flyktingarna snart
åter bli infångade, ifall det öfver hufvud blefve möjligt för dem att
lämna fängelset.

Därför försökte Milinski först så försiktigt som möjligt ådraga
sig de båda fångarnas uppmärksamhet, på det att dessa icke till
äfventyrs skulle bli skrämda och i första öfverraskningen begå någon
oförsiktighet.

Äfven det lyckades henne.

Hon kastade in en liten sten, hvilken hamnade i Gretas knä.

När denna då hastigt såg upp och varseblef kvinnan, lade
denna genast pekfingret på munnen för att därigenom för flickan
antyda, att hon borde förhålla sig tyst.

Greta såg forskande på den henne obekanta kvinnan och gjo’rde
sedan äfven grefvinnan uppmärksam på henne.

Lilly vardt förskräckt.

Hon hade ju all anledning att här misstro alla människor.

Därför efterkom hon heller inte kvinnans uppmaning att lämna
grottkammaren.

Den gamla Milinski försökte göra sig förstådd genom tecken.

Men när fångarna inte heller då lämnade sina platser, lade
hon å nyo pekfingret på munnen och steg sedan beslutsamt in till
dem.

Sedan hon förvissat sig om, att Nerissa höll ögonen slutna,
smög hon sig förbi henne och sväfvade ljudlöst som en skugga bort
till Lilly och Greta.

Tyst hviskade hon nu till dessa:

— Edra vänner vänta er. Men tala inte högt, för då kunde
er vakterska vakna.

— Hvem är ni? frågade Lilly.

— Jag har kommit hit tillsammans med edra vänner för att
befria och rädda er.

— Är det sannt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free