Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■783
och John; ty denna bestraffning tog hela deras uppmärksamhet i
anspråk.
Kvinnan uppehöll sig ej länge med att åskåda denna scen
utan började att söka efter de enleverade kvinnorna.
Lyckan var henne också bevågen.
Hon såg ett svagt ljussken och gick ditåt. Mångà steg hade
hon ej gått, innan hon hörde gråt och snyftningar.
— Funna! jublade hon tyst för sig själf. Här — här äro
grefvinnan och hennes tjänarinna.
Ljudlöst gick hon vidare.
Då upptäckte hon i klippan en öppning, så stor, att en vuxen
person i upprät ställning kunde passera den samma. Här fanns
till och med en ordentlig dörr, men den stod nu öppen.
Kommen helt nära såg kvinnan, att öppningen var ingången
till en riktig liten kammare.
I bakgrunden af denna klippkammare upptäckte hon till sin
stora glädje grefvinnan Lilly.
Denna satt där med barnet i sitt knä, och bredvid henne satt
Greta stilla gråtande.
Vid denna syn mumlade kvinnan, i det hon förnöjdt gnuggade
sina händer:
— Präktigt! Det är ju mycket gynsammare, än jag vågat
hoppas. O, hvad de skola bli glada, när de tå höra, hvem jag är,
och hvarför jag smugit mig hit! Nu har jag redan halfvägs vunnit.
Segern är vår.
Hon drog djupt efter andan.
Ljudlöst närmade hon sig ingången.
Redan ämnade hon i glädjen öfver det så synnerligen goda
resultatet af sina bemödanden skynda in i grottkam maren, då hon
varseblef Nerissa, röfvarhöfdingens käresta.
Flickan satt vid ingången till kammaren, men så, att Milinski
ej kunde se hennes ansikte.
Hon trodde i början, att flickan mycket uppmärksamt och
forskande gaf akt på de båda kvinnorna, eftersom hon satt där
alldeles orörlig.
Men sedan hon en liten stund gifvit akt på henne, blef hon
öfvertygad om, att hon satt där och sof i stället för att hålla vakt.
Den gamla kvinnan hade så när jublat högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
