Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■786
upptäcka er flykt, så skall jag vilseleda edra förföljare. Se här,
tag lyktan med er, så att ni se vägen och inte falla omkull!
Greta tog af kvinnan emot en liten blindlykta och gick före
för att lysa grefvinnan, hvilken följde efter med barnet.
Milinski smög sig ännu en gång bort till den stora grottan
för att se, om röfvarena ännu voro sysselsatta, eller om en
omedelbar fara för upptäckt hotade.
Då hörde hon den lika samvetslöse som pliktförgätne grefven
yttra sig så hjärtlöst om sitt och Lillys barn, men hon hörde äfven,
att en af Lillys vänner begick den oförsiktigheten att utifrån aflossa
ett skott mot grefven.
När hon såg, hvilken uppståndelse det framkallade, rusade hon
i väg därifrån.
Hon måste förbi grottkammaren, hvilken hon med fångarna
nyss lämnat.
Då råkade hon visst i brådskan förorsaka något buller, ty den
sofvande Narissa for upp ur sömnen, just lagom för att få se
skymten af den förbiilande gamla kvinnan.
Knappast var denna försvunnen, och knappast hade Narissa
upptäckt fångarnas flykt, innan Danilo med brådskande steg
närmade sig.
Milinski förutsåg, hvad som komma skulle.
Hon smet in i en sidogång, alldenstund hon icke fort nog
kunde uppnå klippremnan.
När den förgrymmade Danilo sedan sprang tillbaka till stora
grottan, ropade Milinski för att vilseleda Narissa de oss redan bekanta
orden, som hade afseende på grefven.
Hon gjorde det också för att låta grefven veta, att hon befann
sig i hans närhet, och att han följaktligen hade all orsak att taga
sig i akt för henne.
Men sedan följde hon fort efter de båda befriade fångarna.
Lilly och Greta hade under tiden lyckligen kommit upp på
den söndersplittrade klipplatån och befunno sig till sin stora glädje
åtminstone åter i det fria.
Då — de vågade knappast tro sina egna ögon, så gladt
öfver-raskade blefvo de — hörde de plötsligt nedifrån djupet orden:
— Låt oss storma röfvarkulan! Eftersom gumman inte
kommer tillbaka, måste vi själfva rädda de bortröfvade. Gud är med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
