Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■787
oss och vår rättvisa sak. Att med jublande fröjd våga lifvet för
Lilly, det är min heligaste plikt.
Hjärtat hpopade af glädje i Lillys barm.
— Greta, utbrast hon, det . . . det var Folkes röst. Hör du?
Äfven Hildur är här.
— Gud vare tack och lof! jublade Greta. Våra vänner äro
i vår närhet. Kvinnan talade alltså sanning, och vi kunna
förtroendefullt öfverlämna oss åt hennes ledning,
— Ja hon menar ärligt med oss, medgaf nu äfven Lilly.
Sedan fattade hon ett raskt beslut.
— Folke! Folke! — Hildur! — Vänner, vi äro här. Utsätten
er ej för någon fara! Fru Milinski skall föra oss till er.
Så ropade Lilly plötsligt med hög röst, alldenstund hon
betraktade det som sin skyldighet att varna sina offervilliga, oförvägna
vänner för utförandet af det farliga vågstycket.
Hon trodde också att hennes rop blifvit hördt, eftersom strax
därpå nedifrån dalen hördes ett mångstämmigt glädjerop.
Några ögonblick senare kom gamla Milinski sättande med andan i
halsen.
Grefvinnan hade då ytterligare ropat ned i dalen:
— Vi komma. Vi komma.
— Hvad gör ni? Hvarför är ni så oförsiktig och ropar så
högt? utbrast den gamla kvinnan i förebrående ton. Om röfvarena
hört ropet, så vore både min och edra vänners möda förgäfves.
Grefvinnan Lilly förstod, att hon begått en oförsiktighet.
— Jag kunde ej annat, sade hon. Jag måste varna mina
vänner för att inlåta sig i öppen strid med dessa våld-män.
— Det är bra, det är bra, fortfor Milinski hastigt. Det skedda
kan ej vidare göras ogjordt. Följ mig nu! Jag skall göra hvad
jag kan för att rädda er ur denna fara.
Greta erbjöd sig att bära barnet, men grefvinnan afböjde det
med den förklaringen, att hon kände sig mycket modigare och
lugnare om hon hade barnet i sin egen vård.
Den gamla kvinnan tog en forskande öfverblick af den
söndersplittrade terrängen för att om möjligt upptäcka någon passabel
nedgång i dalen.
Omöjligt var det att komma ned den väg, som hon l*ommic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
