Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 66. Af misstag befriade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■790
Han hörde, att det var meningen att sälja Lilly och Greta till
Turkiet.
Han såg, att Danilo till röfvarhöfdingen utbetalade en summa
pänningar för dennes och hans kamraters bistånd vid kvinnornas
bortröfvande.
Dessutom hörde han, att grefven spelat förrädare, och att han
bröstade sig öfver och skröt af sin gränslösa nedrighet, som om han
utfört en mycket berömlig hjältebragd.
Men när grefven till slut liksom satte kronan på sin gemenhet
genom att föreslå, att slaf handlaren äfven skulle sälja Lillys barn’
sedan detta växt upp till jungfru, då ansåg han sig rent af förpliktad
att utföra en handling af hämnande vedergällning.
Han visste emellertid knappast själf hvad han gjorde, när han
i sin vrede mot grefven aflossade ett skott, hvilket han genast lät
åtföljas af tvänne andra.
Men så snart skotten smällt, insåg han, att han gjort sig
skyldig till en öfverilning.
Det skedda kunde emellertid då ej göras ogjordt, och han hade
åtminstone tillfredsställelsen att se, att han träffat grefven.
— Herr Wallmark, hvad i Guds namn har ni gjort? utbrast
Arlén, som under tiden återvändt ned till Hildur och männen från
vinbergsvillan.
Folke klättrade genast ned från sin höga observationsplats och
berättade med få ord för vännerna hvad han hört och sett.
— Nu tå vi icke längre tveka och dröja, fortfor han. Vi intränga
med våld i hålan för att på lif och död kämpa med röfvarhöfdingen
och hans följe, såvida vi icke i godo kunna underhandla med honom
om de bortröfvade kvinnornas utlämnande. Jag antar, att röfvaren
ej har någonting emot att åter mot en lämplig lösepänning frigifva
fångarna och därigenom bevara dem för det fasansfulla ödet att likt
en vanlig handelsvara bli sålda till en turkisk vällustings harem.
Detta Folkes förslag gillades till alla delar af hans vänner.
Under för handen varande omständigheter var detta för
närvarande enda sättet att fortast möjligt utverka de fångna kvinnornas
frigifning.
Genast grepo sig männen an med att slå sönder och
undanskaffa stenhällen, som spärrade ingången till grottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
