Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■815
Hon for upp från sin sittplats, tryckte barnet hårdt intill sig
och sprang i största ångest till den stängda dörren.
Äfven Greta hade blifvit mycket förskräckt. Hon sökte
emellertid lugna Lilly med orden:
— Gud vare med oss, frun! Men. var inte rädd! Fartyget
har inte tagit någon skada; ty hade någon olycka händt, så skulle
besättningen icke förhålla sig så lugn.
— Man går till sjös, sade Lilly. O Gud, så brådTOm ändå
de skurkarna ha att förekomma våra vänner! Ha vi bara kommit
ut på öppna sjön, så äro sedan våra vänners alla bemödanden att
bringa oss hjälp fruktlösa.
Greta, som fort åter hämtat sig, genmälte:
— Snälla frun, inte heller i detta fall ha vi någon orsak att
misströsta; ty om oc’ så våra vänners arm icke räcker så långt, så
är dock Gud med sin hjälp oss nära, hvarhelst vi än må befinna
oss. Den Gud, som beskyddat oss där hemma i vårt fädernesland,
skall inte heller här borta i det främmande landet öfvergifva oss;
ty hans öga ser oss öfver allt, och hans arm räcker ända till
världens ände.
Uppå på skeppsdäcket rådde ett rörligt lif.
Kaptenen hade i största hast gifvit befallning om, att fartyget
skulle löpa ut ur viken.
Ankaret hissades upp, och fartyget bogserades ut i öppna
sjön.
Det var ett styft arbete, ty farliga sandbankar och ref befunno
sig i farvattnet, och det kräfdes af styrmannen den största
omtanke och skicklighet för att föra skutan oskadd genom den svåra
passagen.
Trots all försiktighet hade man ändå tornat hårdt mot en
sandbank, och det var denna stöt, som så förskräckt Lilly och
Greta.
Men strax därpå var fartyget åter flott.
Danilo stod bredvid kaptenen på kommandobryggan, och under
det kaptenen utdelade befallningar till matroserna, spejade Danilo
oafvändt forskande hän mot land.
Plötsligt utropade han, när han såg en skara beridna polismän
komma sprängande utmed stranden:
— Sannerligen ä’ de inte redan här. Ser du nu, Janos, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
