- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
814

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■814

Grefvinnan Lilly var Danilo tacksam, för det han på ett så
energiskt sätt åtminstone tagit hennes barn i beskydd.

Men på framtiden vågade hon inte alls tänka; ty fruktan för,
att man till sist skulle frånrycka henne barnet, blef hos henne allt
mera visshet.

Mekaniskt efterkom hon uppmaningen att begifva sig ned i
hytten.

Greta följde efter.

Utmattad sjönk hon ned på en bänk, slöt barnet till sitt bröst
och lämnade sina tårar fritt lopp.

Danilo uppehöll sig icke länge i hytten.

Han reglade dörren till den samma och ilade åter upp på

däck.

Greta försökte trösta grefvinnan för att i hennes hjärta å nyo
upplifva det hoppet, att det med Guds hjälp ändå till sist skulle
lyckas henne att åter erhålla sin frihet.

Hon sade bland annat:

— Våra vänner äro ju i närheteten, och att de ej skola sky
någon möda för att bringa oss räddning, det veta vi ju af
erfarenhet.

— Ja, de ha, Gud ske lof, icke öfvergifvit oss, svarade L;lly
snyftande; ty att de redan äro i närheten och på ett så oförskräckt
sätt följt röfvarenas spår ända hit, det är det bästa beviset för, att
att det är deras heliga allvar att söka hjälpa oss. Men det anar
mig ingenting godt. Du hörde ju själf, Greta, att de skurkarna
hellre vilja döda oss än återgiiva oss friheten.

— Den hotelsen är jag inte rädd för. Gud är allsmäktig?
och han skall i farans stund sända oss sin skyddsängel, som
förlamar mördarens arm och slår bofvarna med blindhet. Låt oss
sätta vår förtröstan och lit till Gud! Han skall vara vårt skydd
och beskärm i all nöd och fara.

Greta föll på knä, hopknäppte sina händer till bön och lyfte
sitt hjärta i troende tillförsikt till honom, som länkar
människobarnens öden.

Plötsligt skrämdes de båda fångarna upp ur sina sorgsna
tankar af en stöt, som kom hela fartyget att skaka.

— Fartyget har förolyckats, skrek Lilly.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free