Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 73. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■878
denstund bägge fartygen då fullständigt försvunnit ur de båda
vännernas åsyn.
Äfven några gendarmer, som dröjt kvar, tyckte, att herr
Wallmark gjorde klokast, om han nu följde med tillbaka; ty, sade
de, det kunde mycket väl hända, att ångbarkassen vid sin
återkomst toge en helt annan väg; den kunde under natten återvända,
utan att Folke, om han stannade kvar här, märkte det.
Folke hade ju själf sett, hur långt ute på sjön fartygen nu
befunno sig, och följaktligen kunde man ej vänta ångaren tillbaka
före nattens inbrott.
I följd häraf lät Folke förmå sig att följa med till värdshuset,
där Hildur stannat kvar.
Vid sin ankomst dit voro de båda vännerna mycket nedslagna,
ty till deras förskräckelse hade tyvärr vinden under tiden öfvergått
till storm, så att de äfven af denna orsak fruktade för de
bort-röfvade kvinnornas lif-,]
Eftersom värdshuset var beläget i närheten af ångbarkassens
tilläggsplats, behöfde de inte alls göra sig något besvär utan kunde
helt lugnt i sitt logis afvakta ångarens återkomst.
Då inträffade någonting oväntadt.
Värden kom och berättade, att en äldre man, hvilken anländt
till häst, önskade tala med gästerna i en mycket trängande
angelägenhet.
— Hvem är han då? frågade Ragnar.
— Han ville inte på vilkor säga sitt namn, svarade värden.
Han sade, att han vore en gammal bekant till er, och att han i
nödfall äfven utan mitt samtycke skulle förskaffa sig tillträde till
ert rum.
— Det tycks ju vara en riktigt fräck en, menade Folke. Säg
honom, att vi inte alls äro hågade att mottaga honom, såvida han
inte först säger sitt namn och sitt ärende!
Häri instämde äfven Hildur.
Men då, just som värden stod i bergrepp att åter lämna
rummet, öppnades dörren, och in steg en gammal, hvithårig gubbe,
hvars svarta, lifligt spelande ögon med ett triumferande uttryck voro
riktade på våra vänner.
— Ut med dig! röt värden åt gubben. Hur kan du bara våga
att utan tillåtelse intränga här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
