Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 73. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■879
Men så snabbfotad, att det ej kunde annat än förvåna, smet
gubben förbi värden, skyndade fram till Hildur och hviskade några
ord till henne.
Samtidigt lyfte han en smula på sin bredbrättiga hatt,
— Det är bra; ni kan gå, tilltalade Hå Hildur värden. Denne
herre är faktiskt en bekant till oss, med hvilken vi ha att tala.
Värden lämnade rummet, men ruskade därvid på hufvudet.
Folke och Ragnar sågo helt förvånade och forskande
omväxlande på gubben och Hildur.
— Hvem är det?
— Vi känna ju inte alls denne person.
Så utläto sig nästan samtidigt de båda männen.
Gubben lade pekfingret på munnen, liksom ville han på decta
sätt uppmana Hildur att tiga.
Unga frun följde också denna vink och sade bara:
— Känner verkligen ingen af er igen denne hedersgubbe?
— Nej, nej, bedyrade Folke. Han är ingen bekant till
oss-ty personalen på Lillys egendom känner jag ju så väl.
Gubben nickade liksom instämmande på hufvudet.
— Och likväl, sade han, vänd till männen, är jag en god
vän till er äfvensom till edra bekanta, den vackra grefvinnan och
hennes tjänarinna.
Då utstötte Folke ett rop af öfverraskning.
— Sannerligen tror jag inte, att det är fru Milinski, sade han.
— Och om så vore, så hoppas jag, att jag ändå ej är er
ovälkommen, svarade gubben.
— Verkligen! Fru Milinski, det är ju ni, gaf nu äfven Ragnar
sin öfverraskning luft. Men hvarför i all världen har ni förklädt
er till man?
— Ser jag inte ut som en gammal man kanske? frågade
kvinnan, ty det var verkligen den vackra Zuleimas mor, som här
uppträdde såsom man.
— Jo visst, medgaf Ragnar. Ingen människa, sem ej känner
er mycket noga, skulle i denna förklädnad ta er för en kvinna.
Gumman smålog förnöjdt.
— Ja, att göra sig oigenkänlig, det är ock*å en konst,
sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
