- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
887

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 74. Ett nytt bofstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■887

Äfven på honom passade beskrifningen något så när in.

För det senare antagandet tycktes också den omständigheten
tala, att man på sista tiden icke vidare hört af personen i fråga

Därför kunde det ju mycket väl hända, att Kramer följt efter
sina meningsfränder till Venetien i afsikt att där åter gå hand i hand
med dem.

Antag nu, att Kramer händelsevis i dag fått veta, hvad som
händt grefvinnan Lilly och Greta, det måste då af lätt begripliga
skäl ligga i hans intresse att taga reda på, om och i hvad mån
hans goda vänner varit delaktiga i det bofstrecket, hvilka deras
afsikter därvid voro, och hvilka mått och steg Lillys vänner
vidtagit.

Trötta af det långa fåfänga sökandet stodo våra vänner just i
begrepp att återvända till värdshuset, alldenstund de kände behof
af att få hvila några timmar.

De måste ju nästa morgon stiga upp mycket tidigt, om de ej
skulle komma för sent tiil postångaren.

Fru Milinski förklarade, det hon ämnade fortsätta spaningarna
och i nödfall därtill använda hela natten.

Nästa morgon skulle hon i rätt tid vara nere vid hamnen för
att i sällskap med sina nya vänner kunna anträda resan till Tries.

De andre hade ingenting att invända mof denna kvinnans
plan, och de ämnade just taga afsked af henne.

Då hörde de plötsligt bullret af en galopperande hästs hotslag.

Alla sågo genast åt det håll, hvarifrån ryttaren kom.

Gamla Milinski sprang till och med några steg framåt liksom
för att bättre kunna se ryttaren.

Denne sprängde några ögonblick senare på mycket nära håll
förbi kvinnan.

Knappast hade fru Milinski fått syn på ryttaren, innan hon
med hög röst ropade:

— Det är han. Det var han. Spring efter honom! — Det
är han, som frågat efter er.

Kvinnan inväntade ej något svar utan sprang, så fort hon
springa kunde, efter ryttaren, under det hon med hög röst
ropade:

— Herre! Herre! Jag vill tala med er.

Det var en stjärnklar natt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0839.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free