Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 74. Ett nytt bofstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■888
I följd häraf hade äfven Ragnar, Hildur och Folke tydligt sett
ryttaren, som galopperat förbi.
Men eftersom han, just som han kommit helt nära den gamla
kvinnan, så plötsligt kastat sin häst åt sidan, som ville han
förhindra, att denne sprang rakt på henne, hade de ej kunnat se hans
ansikte.
Men ryttarens, gestalt föreföll dem alla så bekant, som om de
redan ofta sett honom.
Hvar och under hvilka omständigheter de gjort denne mans
bekantskap, det visste de själfva icke. De hade nu heller inte tid
att närmare tänka efter.
Då, just som Folke och Ragnar gjorde min af att likaledes
följa efter ryttaren och den gamla kvinnan, kom en man emot dem,
hvilken redan en stund uppmärksamt lyssnat och gifvit akt på våra
vänner.
Nu hälsade han artigt genom att lyfta på mössan
Att döma af klädseln tycktes han vara en matros.
— Förlåt, mitt herrskap, att jag för ett ögonblick tar er
uppmärksamhet i anspråk! sade mannen. Jag hörde den där gamle
herrns rop och har däraf dragit den slutsatsen, att ni äro bekanta
till den herre, som nyss red här förbi.
— Känner ni då den herrn? frågade Folke hastigt.
— Jag känner honom från fartyget, sv.irade mannen, och har
här i Venedig, eftersom vi för stormens skull måste dröja kvar här,
uträttat några ärenden åt honom.
— Hvad heter han? frågade Hildur.
— Hans namn har jag verkligen inte hört, ty om bord på
skutan inlät han sig ej i samtal med någon annan än kaptenen.
Men rik är han, och att han kommit långt uppifrån norden, det har
jag fått veta af kaptenen.
Ragnar betraktade med misstrogna blickar matrosen.
Honom föreföll det egendomligt, att mannen här så plötsligt
och skenbart utan någon som helst orsak tilltalat dem.
Han misstänkte, att matrosen gjort det för att hindra dem från
att följa efter ryttaren.
Därför sade han nu:
— Låt oss gå! Kom Hildur, kom Folke! Om matrosen ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
