Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 81. Bara halfvägs till målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
974
Han hade fört de båda intet ondt anande fruntimren till den
del af ruinen, där den sedermera af fru Milinski upptäckta falluckan
och den hemliga gången befunno sig.
Han var den ende, som kände till denna underjordiska gång;
ty inte ens slaf handlare Mosessohn eller piraterna hade någon aning
om detta hemliga smyghål, som gamle Nikita en gång händelsevis
upptäckt och närmare undersökt.
När han fört grefvinnan och den vackra Lea till det
källar-liknande rummet, då hade han redan så godt som vunnit spelet.
Det var honom naturligtvis ingalunda likgiltigt, när han
hörde-att grefvinnan och Lea högt skreko på hjälp, i all synnerhet som
han samtidigt midt öfver gömstället hörde bullret af steg; men gubben
förlorade ej sin sinnesnärvaro utan grep grefvinnan med den ena,
Lea med den andra handen och drog dem bägge två med våld med
sig bort genom gången.
När de kommo till den branta trappan, föste han de båda
fruntimren före sig och hotade dem med sin laddade revolver, om de
skulle våga att bara ge ett enda ljud ifrån sig.
Han hade med sig en liten lykta, hvars ljus han tände, hvarpå
han med de förfärligaste hotelser tvang sina fångar att fort stiga
nedför trappan.
Han upphörde ej med att på så sätt drifva dem framför sig,
tills han kommit ned i den hemliga smygvrån, hvilken till två
tredjedelar var fyld med vatten.
Lyktan ställde han ifrån sig på ett klipputsprång och förbjöd
Lilly och Lea att röra sig ur fläcken; gjorde de det, så skulle han
genast skjuta dem, hotade han.
Så snart han uttalat denna hotelse, sprang han ett stycke ut
i vattnet och tryckte på ett slags häfstång, som fanns invid den
ena väggen.
Till de båda kvinnornas stora förvåning öppnade sig då ett
slags dörr, och de hade genom öppningen fri utsikt öfver sjön.
Gubben tryckte ned häfstången under en i väggen fäst
järnnagel, så att hvarken stången eller den stora brädlämmen kunde af
sig själfva slå tillbaka i sitt förra läge.
Lilly och Lea hade ännu ingen aning om ändamålet med dessa
gubbens underliga förberedelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
