Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 81. Bara halfvägs till målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986
När han såg, att piraterna lyckats undkomma i båten, skrek
han af vrede som en vansinnig och ropade:
— Och ändå ska’ ni inte komma undan, det vill jag bli
man för.
Han sprang ned i vattnet och sam likaledes genom öppningen
ut på sjön.
Blott allt för snart insåg han, att båten redan hunnit för långt
ut från stranden, för att han skulle kunna simma i fatt den.
Då såg han den gamla Milinski kämpa med vågorna,
Kvinnan hade förut sprungit sig andfådd, och därför sveko
henne nu krafterna, sedan hon simmat ett stycke.
Tvifvelsutan skulle hon ha drunknat, om icke Danilo i behaglig
tid fått fatt i henne och hållit henne öfver vattnet.
Nu som först kommo Ragnar Arlén, Hildur och deras
följeslagare ned till stranden.
Med förskräckelse hörde de af vakten, att de kommo för sent.
Då kommo äfven två fiskare med den strandade båt, som man
funnit bland buskarna på stranden, och som de i en hast nödtorftigt
reparerat,
Men sjöduglig var den i alla fall inte, och det var omöjligt
att i den förfölja piraterna.
Den kunde endast användas till att i den hämta ut och föra
i land de i gömstället under kapellet befintliga personerna.
Så skedde äfven.
Danilo räddade sig tillika med kvinnan upp på stranden.
Han kom just lagom för att höra, på hvilket knepigt sätt den
vackra Lea narrat honom och äfven bevarat Greta för ödet att
tillsammans med grefvinnan Lilly åter bli bortsläpad af piraterna.
Eftersom Folke redan af det bref, som han funnit i ruinen,
visste, att det varit Leas allvarliga sträfvan att förhjälpa Lilly till
friheten, tviflade man heller inte det ringaste på hennes ord.
Danilo visade inte alls någon fruktan.
Han åberopade sig på den gamle Lorenzos äfvensom på Leas
vittnesmål, att han redligen försökt att åter godtgöra hvad han förut
syndat mot de bortröfvade kvinnorna.
Polisen ville häkta honom; men Tschang Yao ville ej tillåta
det, emedan han var öfvertygad om, att mannen kunde bli dem till
stor nytta vid de fortsatta spaningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
