Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 85. Ett oförutsedt återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1020
Sedan frågade han helt oförberedt:
— Mitt hjärtas drottning, hvad skulle du väl säga, om du
helt plötsligt finge veta, att din för detta man vore död ?
Lilly svarade utan betänkande:
— Jag skulle tacka Gud för en sådan underrättelse. O, hvad
har jag inte lidit för den mannens skull, som beredt mig sådana
helvetiska kval; ty att veta, att den mannen ännu lefver, och att
han kunde hämnas genom att tillfoga barnet något ondt, beröfvar
mig allt lugn.
Paschan drog djupt efter andan. Han hade svårt för att fatta
ett afgörande beslut.
Ändtligen frågade han:
— Skulle du bli förskräckt, om du plötsligt finge se grefven
lifs lefvande inför dig?
— Hvarför frågar du så?
— Svara först på min fråga, så skall du sedan få veta resten.
Lilly ruskade med ett bittert leende på hufvudet.
Sedan svarade hon:
— Jag har inte alls någon orsak att bli förskräckt för den
mannen. Mitt samvete är rent. Jag kan utan att rodna när som
helst fritt och öppet se honom i ansiktet. Men han — han, den
olycksalige . . . Jag tycker, att han af blygsel skulle sjunka ned i
jorden, om han blefve tvungen att träda inför mig.
— Godt, mitt hjärtas drottning! Var god följ mig! Du skall
själf få döma. Jag skall låta föra en anklagad inför dig, som du
säkerligen icke trott dig skola få se i mitt hus.
Lilly såg ängsligt forskande på paschan.
— Herre, utbrast hon, vill du därmed säga, att grefve
Adler-ström befinner sig här i ditt hus?
— Jag vet inte med säkerhet, om del är han, svarade paschan,
som utdelat några befallningar, innan han gått hit. Man har
visserligen bedyrat, att fången, som i går aflämnades här, är din förre
man; men man skulle ju också kunna ha bedragit mig.
— Nej, nej ... O Gud, om det är han, då vill jag helst inte
se honom, hviskade Lilly. Alla de kval, som jag för hans skull
måst utstå, skulle jag då ännu en gång få genomlefva i minnet.
Då steg Lea fram till grefvinnan.
— Bed Mehemed pascha, sade hon, att han tillåter mig led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
