Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 85. Ett oförutsedt återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
saga dig! Ty om grefven vore identisk med fången, då skulle du
ju inte längre behöfva vara ängslig och bekymrad för ditt barns
öde. Redan af detta skäl anser jag det vara absolut nödvändigt,
att du tar fången i betraktande.
— Ja visst! Det är just också min åtsikt, Lea, sade paschan.
Jag tillåter dig alltså fulja med. Jag vet ju, hur klok och
snarfyndig du är; kanske kan du därför stå din väninna till tjänst med
ett godt råd, då hon nu skall fälla dom.
Lea tog genast Lilly under armen och bad paschan gå före.
Några minuter senare befunno de sig i den så kallade
domsalen.
Paschan bad grefvinnan taga plats å en högkarmad stol, som
stod midt i rummet, och gaf Lea en vink att slå sig ned på en
annan stol vid väninnans sida.
Själf förblef han stående invid Lillys högra sida.
Sedan gaf han en tjänare, som redan väntade på hans
befallningar, en vink.
Tjänaren försvann.
Strax därpå öppnades dörren, och några palatstjänstemän
stego in.
Omedelbart efter dem följde några af en officer
kommenderade soldater, hvilka emellan sig förde en fånge.
Knappast hade Lilly fått syn på denne fånge, innan hon
förskräckt spratt till och utropade:
— Det är han ... o min Gud, det är den olycksalige, som
frambesvurit all olycka öfver mig.
Grefven, som ej haft någon aning om, att Lilly befann sig
här, utan som fått den upplysningen, att han skulle föras inför
ståthållaren för att få sin dom för sina röfvarbragder, spratt vid
klangen af Lillys röst till och fäste genast blicken på henne.
Hans ansikte blef likblekt, och det gick liksom en feberrysning
genom hela hans kropp.
— Kom närmare! befallde paschan.
Soldaterna grepo den darrande grefven, hvars armar fängslades
af järnkedjor, och förde fram honom på cirka fem stegs afstånd
från stolen, på hvilken grefvinnan Lilly satt.
Grefven vågade icke vidare höja sin blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
