Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 98. En modig tös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
hustru, hvilken jag måste förakta såsom giftmördare och en för
den allmänna säkerheten högst vådlig skurk, sade Greta i
högtidlig ton.
Brummer skrattade i vredesmod.
— Hvad säger du om det, John? frågade han.
Den tilltalade ryckte på axlarna.
— Dufvan blir nog tam, svarade han. De båda wackra
fåglarna ha ju blifvit vingklippta, så att de nog vackert låta bli att
flyga sin kos. Hvad goda ord ej förmå, det uträttar hungern så
lätt. Den, som ej vill svälta ihjäl, skall nog lara sig att säga ja.
— Hur långt har då du kommit med din skatt? frågade
Brummer vidare.
— Spröd som glas, svarade John. Men äfven glaset smälter,
om man gör eld under det. Jag hoppas emellertid, att jag skall
komma till målet förr än du; ty det vet man ju, att de vackra
judeflickorna icke alls äro så kallsinniga, som de låtsas. Kanske är
bara den ena generad för den andra. Men det kunna vi ju lätt
afhjälpa. Här finns kamrar nog, så att vi kunna bestå hvar sin
sköna ett enskildt rum. Med kvinnorna är det det egna, att de, så
snart de äro flera tillsammans, låtsa ett mod, som om de kunde
rifva ned hela världen; men de fly genast sin kos, så snart
de bli ensamma.
— Nå ja, i nödfall skulle vi ju kunna pröfva det receptet
skrattade Brummer.
— Och vi också, utropade Lea, i det hon samtidigt ryckte till
sig en dolk ur den hånskrattande Johns gördel och med skaftet gaf
honom en så kraftig stöt för bröstet, att han tvärt raglade baklänges
och föll omkull.
Redan nästa ögonblick stod hon vid Gretas sida.
— Se så, I skurkar, sade hon, försöken nu bara skilja oss
från hvarandra! Vid det första försöket att göra det döda vi
antingen er eller oss själfva.
Innan John hann komma på benen igen, och innan doktorn
hämtat sig trån förbluffeisen, hade Lea också redan dragit en
revolver ur dennes gördel.
— Fördömda häxa, är du då rent förbannad? skrek Brummer.
Du vore då sannerligen värd att tvärt bli massakrerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
