Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 98. En modig tös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1124
— Jag . . . jag ska’ genast ge dig betalt för det, skrek John.
Tror du, att jag låter förolämpa mig af en så fräck slyna?
— John, tag ditt förnuft till fånga! förmanade doktorn, som
ansåg det bättre att spela den artige.
Han ställde sig framför de båda flickorna och ville därigenom
hindra John från att lämna sitt våldsamt sjudande hämdbegär fria
tyglar.
Men John stötte honom åt sidan.
— Jag vore väl en narr då, röt han. Det kan väl aldrig
komma i fråga, att jag tål någonting sådant. De böra få lära känna
mig, så att de lå respekt för mig.
Med revolvern i hand sprang han fram och skrek:
— Slyna, fort ned på knä! Gör afbön för den mig tillfogade
förolämpningen, annars krossar jag ditt hufvud med en kula. Alltid
finner jag en ersättning för dig.
Lea höll sin blick oafvändt fäst på John. Hon gaf noga akt
på hvarje hans rörelse.
— Se så, låt det nu vara bra, John! manade å nyo Brummer.
— Aldrig! skrek John. Ned, ned på dina knän, slyna! Du
skall och måste på dina knän be om förlåtelse.
Då, just som den uppretade karlen sträckte ut sin hand i
afsikt att med våld tvinga Lea att ödmjuka sig för honom, blänkte
dolken i hennes hand, och i nästa ögonblick hade hon redan med
den genomborrat hans högra arm.
Revolvern sjönk ur hans hand.
John skrek högt af smärta och ryckte med vänstra handen en
dolk ur gördeln.
Men ännu innan han hann måtta en stöt mot Lea, hade
hennes dolk äfven genomborrat hans vänstra arm.
Sedan gaf hon honom en sådan stöt, att han genast åter
störtade till marken.
— Doktor, skjut ned henne! stönade John.
— Jag? Jo visst. Näpsas måste hon, svarade Brummer.
Men jag har tyvärr ingen revolver; den har ju flickan ryckt ifrån
mig.
Lea hade fort tagit upp äfven Johns revolver.
— Låt bara det vara! sade hon, när hon såg, att doktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
