Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 98. En modig tös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
drog fram dolken. Jag tycker, att din kompanjons öde borde vara
lärorik nog för dig.
— Brummer, hämta hit våra kamrater till hjälp! skrek John.
Ensam förmår du ingenting uträtta mot dessa hyenor.
— Ja visst, ja visst, instämde doktorn.
Men faktiskt föll det honom inte alls in att efterkomma
uppmaningen; ty strax därpå yttrade han:
— Vi ska’ i stället ännu en gång försöka i godo, John. Hvad
hade vi för det, om vi dödade flickorna?
— Vi hade då hämnats. Någonting annat vill jag dem inte nu.
John reste sig visserligen åter upp; men när han försökte bruka
sina armar och händer, märkte han till sin förskräckelse, att de
hängde blytunga utmed hans sidor.
Lea hade i ordets fullaste bemärkelse gjort honom värnlös;
ty han kände blott allt för väl, att han icke ens skulle ha varit i
stånd att fasthålla ett vapen i sin hand, ännu mindre handtera det.
Han stönade, klagade, skrek och svor.
Därigenom blef hans tillstånd naturligtvis ej en hårsmån bättre.
Men Lea gick några steg närmare den värnlöse skurken, höjde
hotande dolken och sade:
— Drummel där! Jag har bevisat, att jag kan sköta ett vapen
lika bra, ja, ännu bättre än du. Jag har skonat ditt lif; men så
mycket säger jag dig, som att jag genast stöter dolken i ditt hjärta,
om du vågar kalla hit dina kamrater.
John vek skyggt och ängsligt tillbaka.
Doktorn trippade ängsligt af och an och tycktes af idel ångest
icke veta hvad han skulle ta sig till.
Plötsligt stannade han åter och sade:
— Se så, var nu förståndig, Greta; ty endast då kan du göra
lycka, ifall jag är din vän.
— Hitåt, hitåt, kamrater! skrek John, i det han hastigt grep
till flykten och skyndade till det rum, där röfvarföljet lägrat sig.
Då böjde sig Lea blixtsnabbt ned, och i nästa ögonblick
kastade hon en hand full fin sand och kalk i ansiktet på doktorn,
hvilken med en katts vänlighet sökte närma sig och lugna de båda
flickorna.
Brummer for baklänges, liksom träffad af blixten; ty han vardt
ögonblickligen bländadjoch måste ovilkorligen sluta ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
