Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 106. Den förmente rivalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1199
Men han hade ju lofvat vännen att tiga, och det löftet måste
han hålla, hur svårt det än var för honcm.
Tschang bemödade sig om att få samtalet i gång; ty i Gretas
eget intresse ville han ej låta henne märka, ännu mindre umgälla,
att han kände sig så olycklig, emedan hon omintetgjort hans
skönaste, hans härligaste förhoppningar.
Stämningen var och förblef dock skäligen tryckt.
Greta undvek envist Tschangs blickar och låtsade till och med
inte höra, när han ställde ordet till henne.
Hon gjorde det dock icke i afsikt att såra och förolämpa, hon
var bara rädd för, att hon ej skulle kunna behärska sig, om hon
med honom, som hon älskade så innerligt, började samtala om så
likgiltiga ting.
Med flit valde Tschang helt hvardagliga samtalsämnen för att,
såsom han hoppades, icke låta Greta få en aning om, hur djupt
det gick honom till sinnes, att hon föredragit den där främlingen
framför honom.
Slutligen ansåg sig äfven Folke böra vara fullständigt
öfvertygad om, att vännen Edvard ej hade någonting mera att hoppas
hos Greta.
Denna var ju alldeles förändrad och bevärdigade Tschang icke
ens med en blick.
Till sist kunde Lilly icke längre afhålla sig från att vända sig
till herr Rehn med frågan:
— Men hvarför är Greta så tankspridd och så bedröfvad?
— Jag beklagar, fru grefvinna, att jag ej kan besvara denna
er fråga; min enda tröst är, att jag ej vet med mig, att jag på
något vis är orsaken därtill.
Då utstötte Greta plötsligt ett skri och föll afsvimmad ned
från stolen.
Alla skyndade henne till hjälp.
— Det anade mig ju, att hon tör oss sökte dölja ett
illamående, utlät "ig Lilly i mycket bekymrad ton. En läkare . . . fort
efter en läkare!
Herr Rehn gick för att tillsäga någon af hotellpersonalen att
skyndsammast hämta dit den. skickligaste läkaren i staden.
När han gjorde det, steg den unge man, i hvilken Tschang såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
