Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 106. Den förmente rivalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1200
sin gynnade rival, hastigt fram till honom, bugade sig lätt, tog ur
fickan fram ett visitkort och sade:
— Om min herre tillåter, skall det bli mig en ära att få lämna
den första hjälpen, tills läkaren anländer. Vare det fjärran från
mig att vilja synas påflugen; men i nödens stund är ju den
snaraste hjälpen den bästa.
Tschang mottog med darrande hand visitkortet, på hvilket stod
att läsa:
"Med. doktor Linus Bergman.
Göteborg."
Tschang bugade sig.
— Herr doktor, sade han, jag ber er göra allt, hvad i er
förmåga står. Eftersom ni är läkare, måste jag i min sjuka väninnas
intresse betrakta er härvaro som en synnerligen lycklig
omständighet Jag är till och med öfvertygad om, att fröken Greta snart åter
skall bli frisk äfven utan medicin, bara ni kommer till henne. Var
förvissad om, att jag af uppriktigaste hjärta lyckönskar er; ty Greta
är en så ädel och högsint flicka, att hon äfven i längden skall
lyckliggöra den man, som vunnit hennes kärlek.
Läkaren ruskade på hufvudet, som om han absolut ej förstode
den andres ord.
Han tycktes ’vilja svara något eller framställa en fråga; men
herr Rehn lät honom ej få ordet.
— Var snäll, herr doktor, och kom med! bad Tschang. Var
förvissad om, att ni skall göra mig och alla mina vänner den bästa
tjänsten, och att vi skola bli er af hjärtat tacksamma, om det lyckas
er konst att rätt snart göra den präktiga fröken Greta fullt frisk
igen! Och för öfrigt kan ni vara öfvertygad om, att vi skola
betrakta det som en ära att vid detta tillfälle få lära känna er närmare
som kär landsman.
Det bekymmer, hvarom Tschangs ord vittnade, föreföll läkaren
tämligen egendomligt, ty han sade sig, att, om Greta verkligen vore
denne man så likgiltig, som flickan själf i sin monolog där ute i
bersån klagat, Tschang just nu ännu mera måste ha lagt i dagen
denna likgiltighet.
Men Tschangs röst darrade, under det han talade, och hela
hans beteende var sådant, att däraf tvdügt framgick, hur djupt
bekymrad han var för Gretas öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
