Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 108. Den sista skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1223
— Jag har ingen hemlighet, svarade den tilltalade. Hvad du
vill fråga mig, det kan du lika gärna fråga i damernas närvaro.
— Nåväl, sade Folke, jag frågar dig då, Edvard, hvem du
menade, när du sade, att du ej längre vore i stånd att älska henne.
Jag frågar dig, gällde detta ditt yttrande vår väninna Greta?
— Men, Folke, hur kan du bara fråga så? Du — du vet ju
bäst, hur olycklig jag är, för det Greta skänkt en annan, doktor
Bergman, sin kärlek.
Greta utstötte ett skri.
— Herr Rehn, utbrast hon, tag tillbaka det ordet! Den man,
om hvilken ni talar, känner jag ju endast till namnet. Hur kan ni
då komma och påstå, att jag skänkt honom min kärlek?
— Ni själf, fröken Greta, har gifvit mig och min vän Folke
anledning att hysa denna förmodan.
— Jag ? Jag? Omöjligt.
— Edvard, inföll här Folke, det har redan visat sig vara ett
stort misstag. Hör den glada underrättelsen! Jag har själf talat
med doktor Bergman, och han har på hedersord försäkrat, att Greta
ej gifvit honom något rendez-vous i terrassbersån, ja, att han bara
förvånade sig öfver, att du kunnat tro, det han vore Gretas käraste.
Jag har sökt dig för att säga dig, hur mycket du misstagit dig på
den goda Greta. Men nu — säg nu också, hvem du menade med
det där yttrandet, hvarigenom Greta kommit till den tron, att du
vändt dig bort fråa henne och ej mera kunde älska henne.
Den tilltalade ruskade med ett vemodigt leende på hufvudet.
— Jag förstår inte, att du kan fråga så, Folke, sade han.
Jag erinrar mig nu visserligen, att jag yttrat de där orden. Men
du vet ju, att vi strax förut fått bref från vår väninna Hildur, och
att hon i det brefvet berättade om Anna Neumans bedrifter. Jag
har ju ej gjort någon hemlighet af, att jag i unga år älskade Anna,
och det är ju därför ej att undra på, att jag nu kände mig mycket
olycklig, när jag fick höra, hur djupt sjunken hon var. Därvid
undsluppo mig de ord, som Greta tagit åt sig. Men har jag med
detta mitt yttrande, om också helt och hållet mot min vilja, sårat
Greta-, så vill jag vara den förste, som räcker henne handen och
ber om förlåtelse.
Grefvinnan Lilly skyndade till Greta, hvilken stod där stel och
stum som en bildstod och ej vågade se upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
