Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 109. Förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon slog bägge händerna för ansiktet, vacklade till ett fönster
och brast ut i högljudda snyftningar.
— Herr doktor, allt det här är för mig en gåta, stammade
Folke. Ni... ni känner vår väninna Lea, och äfven hon har känt
igen er? Det förstår jag inte. Såg ni då inte i dag här i hotellet
Lea för första gången?
Doktor Bergman ruskade med ett vemodigt leende på hufvudet.
— Visserligen har jag upprepade gånger här sett Lea, svarade
han, men hon bar då städse slöja, så att jag ej kunde förvissa mig
om, huruvida hon verkligen var Lea Mosessohn eller ej. I följd
häraf vågade jag ej tilltala henne, i all synnerhet som jag trodde,
att jag tagit miste på person, men nu, sedan jag hört hennes röst,
vet jag, att det är Lea, min Lea.
Med dessa ord skyndade han fram till flickan, drog med mildt
våld händerna från hennes ansikte och sade med af glädje darrande röst:
— Ändtligen — ändtligen, Lea, har jag återfunnit dig.
— Till Folkes stora förvåning svarade då den vackra flickan:
— För Guds skull låt mig vara, Linus! Du vet ju, att jag är
dig ovärdig.
— Ovärdig, säger du? frågade doktor Bergman i en ton af
mild förebråelse. Du — du, som är en ängel i hjärtegodhet, du
yttrar sådana ord? Tänker du verkligen så ringa om dig själf?
— O, Gud i himmelen, Linus, gå och fråga mig icke! Du
vet ju, hur dålig min far var, och hur illa han handlat mot dig.
Han har narrat, bedragit och öfverlistat dig. Men jag, Linus, jag är
dotter till den bedragaren, som hopat förbannelser öfver sig. En
sådan mans dotter kan aldrig blifva din maka, ty hon är dig ovärdig.
Doktor Bergman lade armen kring den vackra flickans hals.
— Lea, sade han, säg mig, är det verkligen sannt, att din far
är död?
— Ja visst, svarade Folke i flickans ställe. Mosessohn dog i
Skutari en ryslig död
Då fortfor doktor Bergman gladt:
— Nåväl, min älskling, då skall du också erinra dig, hvad du
i den där sälla stunden med ed lofvade mig. Min ville du vara och
förblifva, min egen raraste älskling. Nu, då din far med sina
högmodiga planer ej längre står emellan oss, uppmanar jag dig att tänka
på din ed och uppfylla min bön att lyckliggöra mig med din kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
