Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 12. Bengt Birgersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12. Bengt Birgersson (Benedictus Birgeri), f. 1254, son till
Birger Jarl och Ingeborg Eriksdotter och således broder till konungarne
Valdemar och Magnus Ladulås samt brorson till förutnämnde
biskoparne Carl och Bengt. Redan från ungdomen ämnad för det andliga
ståndet och därför af fadern kallad scholaris eller scholasticus, blef han
redan 1268 archidiaconus vid kanonikatet Tierp i Upsala domkapitel
och archidiaconus i Linköping 1272, skref sig ”frater et cancellarius
illustris regis Sveorum” 1277, fick titeln hertig af Finland 1284, blef
riddare och riksråd 1285 och biskop nästföljande år.
From, välmenande och högsint, led han djupt af splitet och
oenigheten bröderna emellan och talade till dem fridens och försonlighetens
ord; men den redlige broderns ord funno ej rum i deras af hat och afund
förmörkade hjärtan, ty ”Satan var ibland dem”, säger en gammal
författare, ”och han tillskyndade det, som ondt var, så att de skildes i
uppenbar fiendskap från hvarandra”. Sitt fädernearf ville han skänka
dem för att förmå dem till enighet och fred, och vorden biskop, afsade
han sig den del af riket, som fadern anslagit åt honom. Han synes
hafva varit närvarande vid brodern Magnus’ kröning 1276.
Till kyrkor och kloster gaf han stora donationer, såsom till Upsala
domkyrka, Solberga kloster vid Visby, Nydala och Klara kloster,
Skokloster samt franciskanerklostret i Linköping. Till biskopsstolen i
Linköping gaf han Rönö slott 1289 och kort före sin död till domkyrkan
godset Kungslena i Västergötland, hvilket sedermera Torgils
Knutsson, i hvars händer det kom, måste ersätta med gårdar på Visingsö
och i Grenna. Åt domkapitlets ledamöter gaf han 1286 27/11 vissa
privilegier, såsom befrielse från afgifter till biskopen, från tionde till
prosten m. m., hvilket allt han motiverade med, att
”moderförsamlingen må omfattas med större ära och vördnad än döttrarna; så må
ock modrens tjänare hafva företräde framför döttrarnes”. För
Skeninge nunnekloster utfärdade han 1289 5/4 ett skyddsbref, hvari han
lofvar taga detsamma med gods och personer under sitt och den
apostoliska stolens hägn.
Vreta Klosters kyrka berättas hafva invigts af honom 1289 i
närvaro af hans broder Magnus och dennes gemål Helvig.
Liksom sin företrädare Henrik var han nitiskt verksam för
domkyrkans fullbordande; såväl gåfvor af enskilda som den allmänna
kyrkoegendomen inom stiftet togos för ändamålet i anspråk, hvarjämte aflat
frikostigt utdelades till dem, som understödde ”det kostbara arbetet”.
Hälften af landskyrkornas tionde under 8 år hade biskop Henrik
anslagit; med konungens medgifvande förnyade biskop Bengt detta
anslag 1288 12/2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
