Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 12. Bengt Birgersson - 13. Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom sin frikostighet ”belastades han med skulder, hvilka icke
höfves en biskop”. Så hade Solberga kloster att fordra 60 mark,
Söderköpings minoriter 100 mark och Askeby kloster ”en ej obetydlig
penningesumma”. I det testamente, han vid sin 2:dra visitationsresa
till Gottland uppgjorde i Skällvik (Stegeborg) 1287 14/7, uttalar han
den önskan, att hans skulder måtte gäldas genom inkomsterna från
hertigdömet. Efterträdaren, som erkände 2,000 mark såsom Bengts
skuld, lade sig utöfver sin skyldighet vinn om att godtgöra alla hans
fordringsägare.
Den 25 maj 1291 bortrycktes den unge, furstlige biskopen af pesten,
endast 37 år gammal.
13. Lars (Laurentius), enligt en uppgift af släkten Lillie, dock
ej nämnd i ättartaflorna, var redan riksråd. Efter tvister vid valet
utsågs han af därtill utsedde kompromissarier till biskop omedelbart
efter sin hemkomst från en i sällskap med östgötalagmannen Bengt
Månsson Minnesköld företagen pilgrimsfärd till det heliga landet och
invigdes af biskop Brynolf Algotsson i Skara i sept. 1292.
Han sökte att ytterligare förbättra kyrkans ordning samt att
rikta henne såväl med gods som reliker. För Vreta nunnekloster
utfärdade han 1293 28/8 ett skvddsbref, hvarigenom klostret äfven
befriades från alla utskylder till biskopen med undantag för de
egendomar, som brukades af förpaktare.
Domkapitelsledamöterna tilldelades 1294 28/6 ytterligare
företrädesrättigheter, enligt hvilka efter pæpositus, archidiaconus och decanus
skulle läsas 50 mässor och efter de öfriga 40. Klostret i Vreta hade
kommit i tvist med en viss Johan i Skornaberg angående ett hemman i
Karleby, hvilket föranledde biskopen att 1297 12/10 skrifva till de
domhafvande i Skeninge att icke befatta sig med saken, enär den af
konungen, ärkebiskopen och honom redan var afgjord till nunnornas
fördel, samt enär detta för öfrigt vore en sak, i hvilken det icke
tillkom dem utan biskopen att döma. Biskopstionden från Kisa,
Tirserum och Oppeby socknar anslog han till 2:ne kanonikat i Linköping.
På Gottland lämnade han efter sig minnet af en sträng och ej
alldeles oegennyttig visitator, hvarför han äfven blef anklagad hos
ärkebiskopen Nils Allesson. Klagomålen (af 1304 15/7) synas visa, att han
ej förmådde hindra sitt folk från penningutpressningar och osedlighet.
Sista gången hans namn förekommer i urkunderna är 1307 30/3,
då han erhöll en förläning af hertigarne Erik och Valdemar, hvilkas
bevågenhet han alltså under konung Birgers olyckliga regering synes
hafva förvärfvat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
