Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 15. Petrus Tyrgilli eller Torkilsson - 16. Nils Markusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 23
Tidens borgerliga oredor gåfvo sig tillkänna äfven i den biskopliga
successionen, särskildt inom Linköpings stift. Hans efterträdare blef,
”mest för herrarnes trug och bön”,
16. Nils Markusson (Nicolaus Marci) med tillnamnet Bunke-
lio ocli således sannolikt född i socknen med samma namn. Han var
kanik i Lund och Boskilde 1299, erhöll af ärkebiskop Isarnus gåfvo-
bref på prebendepastoratet Ivellstorp 1307 J% och namnes såsom
”curatus” vid Malmö nya kyrka 1346, med hvilket ämbete han enligt
påfligt förordnande 1347 8/9 förenade någon högre befattning vid
Lunds domkyrka.
Följande år kanik vid domkyrkan i Linköping blef han, efter att
med konungen hafva deltagit i 1350—51 års fälttåg, konungens kansler
och domprost 1351 24/6 samt biskop 1352.
Om kyrkans egendom vårdade han sig med allvar, äfven med upp-
offring af egna rättigheter. Så skänkte han 1362 till de residerande
kanikerna de böter af 3 mark, som en dråpare hade att erlägga i
mansbot vid inledandet i kyrkan, och likaledes 1372 några fastigheter,
hvilkas afkastning skulle 3 gånger årligen fördelas mellan de vid dom-
kyrkan tjänstgörande kanikerna, vikarierna och choralerna.
I öfrigt fäller Beuterdahl om hans biskopsgärning det omdömet,
att han ”beifrar det våld mot kyrkan, som i den tiden icke var sällsynt
eller ringa, belägger med ansvar den försumlighet, till hvilken högre
och lägre klerker göra sig i tjänsten skyldige, föranstaltar, att skulder
efter aflidna prester må varda betalda, låter sig vårda om kanikhusens
inventarier och anslår åt kanikerna en del af tionden”, förutom livad
härofvan anförts. Om hans donationer och testamenten se utförligare
Isberg, Malmö stads hist. I, Malmö 1895, sidd. 15—17.
På det politiska området däremot synes han icke hafva förvärfvat
sig så godt namn. Där säges det om honom, att han ”satte till örlig
allt sitt sinne” och att han ”gick fram med mången list”. Såsom ett
af ombuden deltog han vid fredsslutet i Greifswald 1361, där de svenske
herrarne genom att bevilja hansestäderna mycket stora privilegier
öfverskredo sin befogenhet och för att dölja detta underläto att hem-
föra traktaterna till granskning utan öfverlämnade dem till hanse-
städerna. Icke ens de förbindelser, som af dessa lämnats i utbyte,
funno de lämpligt att vid hemkomsten öfverlämna. Påföljande år synes
han hafva hållit sig undan dels i Kalmar dels på Gottland, men und-
gick dock icke sitt öde, ty sedan förenämnda landsförrädiska handling
blifvit närmare känd, blef han af konung Magnus landsförvist 1363,
hvilket han återgäldade med att lysa konungen i bann. På konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
