Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 14. Carl Bååt - 15. Petrus Tyrgilli eller Torkilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
......
—^ CWvufc .
Biskopar.
Efter honom skall kapitlet liafva valt archidiaconus Nils i Lin-
köping till biskop, men, sedan denne under en resa till Rom för att
få valet stadfästadt aflidit i Briigge i Flandern, utsågs genom
nytt val
15. Petrus Tyrgilli eller Torkilsson. Han skall liafva varit
född i Skeninge och tillhört en släkt, som förde ett lejonansikte i vap-
net. Han var förut kyrkoherde i Färentuna af Upsala stift (1320)
och kanik i Upsala med Easbo till prebende (1325).
Han namnes äfven som konung Magnus Erikssons kansler 1340 %
och indrifvare af penningar till den påfliga skattkammaren samt t. o. m.
som riksråd. Konfirmerades af påfven Benedictus XII till biskop
1342 30/i och invigdes i Avignon s; å. 18/3-
1343 18/ii beseglade han jämte de öfriga biskoparne fördraget i
Varberg, fick 1349 konungens stadfästelse på ’Biskops saköre i stiftet
och biträdde verksamt vid konungens penningetransaktioner, särskildt
vid afslutandet af det lån (i Jönköping 1351 å 22,000 mark silfver, i
nuvarande mynt omkring 1Va mill. kronor), som påfliga sändebudet
Joh. Giulaberti beviljade konungen af från Sverige hopsamlade medel.
Mot klostren var han ömsint; så finna vi honom 1344 16/t till
abbedissan Christina Carlsdotter i Vreta afstå sin rätt från klostrets
åbor inom stiftet med undantag af biskopens ensaksböter samt böter
för brott af den beskaffenhet, att den felande genom själfva gärningen
var excommunicerad; och till förmån för nunnorna i Solberga skref
han från ”Biskopens slott i Skäldovik” 1349 ett skarpt bref till goti-
länningarne.
Sedan den förut valde dekanen Sigfrid i Upsala först blifvit undan-
trängd, blef lian ärkebiskop 135117/ii- Valet fastställdes af Clemens
VI s. å., men pallium erhöll lian ej förrän af Innocentius VI 1353,
hvarför han 1351—1353 bodde kvar i Linköping och där fortfarande
förestod sitt biskopsämbete.
Under de inre politiska striderna stod han ännu i augusti 1363
på konung Magnus’ sida, ty han gick då i borgen för återstoden af ofvan-
nämnda lån; men året därpå medverkade han till Albrechts konungaval
och stod sedan i godt förhållande till honom.
135S finna vi honom på visitation i Norrland.
Till påfliga kurian betalar han 1363 ett belopp af 25,196 marker,
hvilket ger Rhyzelius anledning att yttra: ”Han hafwer både för
Kappon och vti årliga äreskencker mycket pungat vt vid tlien Påveliga
stolen.” Han afied 1366 ls/io-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
