Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 21. Nils König
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Biskopar.
kyrkan, med livars ledande män han icke stod på bästa fot, samt
ärkebiskopen 1453 funnit tiden vara inne att förmå sitt domkapitel
att genom befullmäktigadt ombud inlägga en protest mot hvarje an-
grepp på kyrkans fri- och rättigheter, som dels redan skett och dels
med oro befarades skola ske; så förenade sig häri med Upsala dom-
kapitel äfven domkapitlen i Linköping, Strängnäs och Västerås samt
sände ombud till konungen, hvilka i Örebro framlade för honom sin
protest 1454. Konungen afbröt dem med harm och förbjöd dem att fram-
lämna protesten, hvilken de det oaktadt i en särskild skrifvelse upp-
satte och framlade. Så mycket uträttades ock härigenom, att biskop
och domkapitelsombud fingo säte och stämma på de genom biskop
Knut Bossons medverkan införda räfstetingen, och att domar angående
kyrkogods härefter fälldes i konungens namn.
Sin lystnad efter för fromma ändamål gifven egendom lade konung
Karl i dagen äfven vid ett besök i Vadstena kloster 1454. Efter att
hafva låtit sig förevisas klostrets dyrbarheter, utlät han sig inför kon-
fessorn och bröderna: ”Dessa dyrbara klenodier hafven I i klostret
emot ordensregeln till edra själars fördärf”. ”Jag vill med edert och
systrarnas samtycke använda dem på annat sätt till klostrets bästa.”
Därpå lät han utlämna åt sig tvänne dyrbara guldkronor, skänkta af
konung Erik och drottning Philippa. Han tog dem visserligen blott
såsom ”lån” och mot kvitto, men — återlämnade dem ej.
Däremot öfverlämnade han året därpå sin dotter Birgitta till
klostret, hvilken i konungens närvaro af ärkebiskopen med biskoparne
i Linköping, Strängnäs och Växjö samt electus i Västerås som assi-
stenter invigdes till nunna.
Liksom företrädarne af påfven förordnad till klostrets procurator,
visade biskop Nils isynnerhet om detta kloster stor ömhet och verk-
ställde där visitationer trenne gånger. Den mellersta af dessa (1452)
företog han med tungt sinne. Konungen, som fattat ovilja mot abbe-
dissan Ingeborg Gerhardsdotter och generalkonfessorn Magnus Unnonis,
hvilka misstänktes vara dansksinnade, hade befallt, att de skulle af-
sättas. Biskopen, som därtill ej fann anledning, utförde dock upp-
draget så, att de frivilligt nedlade sina ämbeten.
Under en resa till sitt Stegeborg insjuknade biskopen, och enligt
necrologium Lincopiense ”Anno D:ni 1458 die XVI mensis Aprilis, quae
est Dominica in qua canitur: Ego sum bonus Pastor, obiit D:nus Nico-
laus König, Episcopus Lincopiensis, Sudercopise, et sepultus juxta
Cathedram Episcopalem in ecclesia Lincopiensi”.
Efter tvänne mellanrum intogs nu åter biskopsstolen af en man
af hög börd, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
