Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 22. Kettil Karlsson Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 38
22. Kettil Karlsson Vasa (Catillus Vase) af släkten från
godset Vasa i Uppland ocli med en s. k. ”vase” i sköldemärket. Hans
föräldrar voro riksrådet Karl Christersson Vasa ock Ebba Eriksdotter
Krummedicke, bvilken efter sin mans tidiga död blef omgift med den
förutnämnde östgötalagmannen Erik Mpertz, som bodde på Hofgården.
Student i Rostock 1456 namnes lian sedan magister, men livar han
tagit sin grad, är okändt. Efter att liafva varit blott ”postulatus”,
underrättades omsider hans kusin, ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxen-
stjerna, af påfven Pius II i bref om hans konfirmation till biskop
1459 24/9, en utnämning, som kostade honom 1140 ducater pleni ponderis
i guld och 60 rhenska gyllen. Hans första biskopsår framflöto i lugn,
ej ådragande honom större uppmärksamhet än någon af de öfriga
prelaterna. Om en hans visitation i Vadstena kloster heter det t. o. m.,
att han uppträdde ”devote & modeste”.
Men snart se vi honom visa ett annat kynne. Anledningen var
följande: Christian, som nu var Sveriges konung, hade måst återvända
med oförrättadt ärende från ett härnadståg till Ryssland, emedan ärke-
biskopen försummat att indrifva den därför anbefallda s. k. skepps-
skatten. Förgrymmad öfver detta ärkebiskopens själfrådiga beteende,
hade konungen låtit fängsla denne och insätta honom i ”tornet” i
Köpenhamn.
Vid denna underrättelse greps biskop Kettil af den häftigaste vrede
och utropade: ”ve mig, ve mig arme man, som lefver att se på slik en
skam; men jag svär det vid mitt lif, jag vill binda svärd vid sida och
låta mig till Danmark lida; längre får det ej förblifva, som det nu är”.
Sedan han rådfört sig med sina fränder och vänner, ställde han
sig i januari 1464 i spetsen för uppresningen mot Kristian. Han
lät ringa med alla klockor i Linköping, begaf sig med sitt kapitel i
högtidlig procession till domkyrkan, trädde fram till högaltaret, lade
där af sin biskopliga skrud och staf samt lät kläda sig i hjälm och
harnesk, tog svärd i hand och aflade högtidlig ed att ej nedlägga vapen,
förrän han hämnats den skymf, som tillfogats svenska kyrkans öfver-
hufvud, samt befriat ärkebiskopen.
Under tårar tog han afsked’ af sitt stifts präster med de orden:
”Efter nu de elände förtryckte varda och de fattiga sucka, vill jag
upp, säger Herren”.
Därpå steg han till häst och red ut ur staden, omgifven af riddare
och svenner, under trumpeternas smattrande och kyrkklockornas djupa
klang.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
