Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 24. Hans Brask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Biskopar.
tilsse. Jacli giffwer mik utli i natli obebodadt, sa jack will wara tber
innan dagh, atk se hwath myn lycka ser, hwatb heller progistken skall
wara kans arffwinge eller jack.” Anledningen var en kaniks frånfälle,
kvars kvarlåtenskap Brask lagenligt tagit om känder å kapitlets vägnar.
Den makt och myndighet kan alltså till följd af förhållandena kom
att utöfva redan såsom domprost, kännetecknade honom äfven såsom
biskop, hvartill lian invigdes d. 16 aug. 1513. Med kraft ock beslut-
samhet samt väl förtrogen med de mötande uppgifterna, syntes kan
vara mannen att föra stiftet in i lugnare förhållanden. Vaksam mot
kvarje öfvergrepp emot kyrkans rättigheter, tillbakavisade kan sådant,
från kvilket håll det än kom. Att kyrkorna skulle skyddas från för-
fall ock hållas i värdigt skick, låg honom om hjärtat, och kan gaf själf
häri ett godt föredöme genom att på egen bekostnad täcka domkyrkans
genom eldsvåda ödelagda tak med koppar 1516. Till prebende vid samma
kyrka kade han redan 1510 4/i2 skänkt flera betydande gårdar, ett
uttryck därjämte af tacksamhet för allt det goda, han af denna kyrka
fått röna. Till ledning vid gudstjänsten och de sakramentala hand-
lingarna lät han 1525 trycka ”Manuale Lincopense”. Han förrättade
ett stort antal prästvigningar än i Linköping, än på Munkeboda, en
gång i Locknevi; och stort var det antal präster han så vigde vid kyrkan,
ett år (1523) ej mindre än 102 stycken. Under sina resor för kyrkoin-
vigningar och visitationer, hvilka senare han flitigt företog, höll han
sträng uppsikt på sitt prästerskap. Äfven till klostren sträckte sig
hans omvårdnad. Vadstena kloster visiterade han 1513 och 1524. Till
klostren i Askeby och Vreta skänkte han gårdar (1516), för hvilka
gåfvor han väntade, att själamässor skulle hållas efter honom.
Äfven till det allmänna bästa sträckte sig hans omtanke. Han
föreslog förbättringar i myntväsendet, anlade ett tryckeri i Söderkö-
ping, ett saltsjuderi vid Bönö och ett pappersbruk vid Tannefors samt
var äfven föregångsmannen i fråga om att genom en kanal förbinda
Vättern med Östersjön.
Såsom politisk personlighet se vi honom 1506 7/i jämte några an-
dra rådsherrar utrustad med fullmakt att öfverväga de 3 rikenas bästa,
”så att skada, fördärf och blodsutgjutelse må hämmas”, hvilka under-
handlingar dock ej ledde till något resultat. Tillika med 5 andra råds-
herrar uppträdde han såsom svenska statens underhandlare i Köpen-
hamn och ingick jämte de öfriga på en för Sverige förödmjukande öfver-
enskommelse 1509. Han var en bland de 21 andlige och världslige herrar,
som 1512 30/e i Stockholm ingingo förbund att hålla fred med Dan-
mark, men redan d. 23 Juli var herr Sten Sture d. y. genom allmogens
tillskyndelse Sveriges riksföreståndare. Ett möte i Köpenhamn 1513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
