Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 24. Hans Brask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
Biskopar. 39
och ett nytt därstädes 1515, vid hvilka han var närvarande, blefvo båda
utan resultat liksom ett möte i Halmstad 1517. Omständigheterna sy-
nas sålunda ej hafva tillåtit honom att spela någon framstående roll
på detta område, äfven om han därför varit i besittning af erforderliga
förutsättningar. När han sökte att medla emellan Sturen och ärke-
biskop Gustaf Trolle, misslyckades han ock, enär den senares uppträ-
dande var så trotsigt, att rådsherrarne förklarade honom afsatt, och
Brask mot sin vilja måste underteckna detta beslut 1517 23/n- Det
var då han under sitt sigill insmög en pappersremsa med de kända,
sedermera vid Stockholms blodbad räddande orden: ”Til thenna beseg-
ling är jach nödd och twingat.” Af tidsomständigheternas makt förd
än på Christians än på Gustaf Vasas sida, förblifver han den senares
liksom förut Sturens vän, sedan Gustaf kommit till makten, förer med
honom förtrolig brefväxling, ger honom förtroliga råd i allmänna ange-
lägenheter, såsom huru Skåne och Blekinge skulle kunna återvinnas,
förrättar åt honom vapensyn och bekommer i gengäld bekräftelse på
sina, kapitlets och kyrkans privilegier 1523 18/io samt får Gullbergs hä-
rad i förläning 1525 24/s. 1524 18/2 uppmanas biskopen att till det miss-
lyckade tåget mot Gotland lämna minst 100 beväpnade män och 2- eller
300 lödig mark, och 1525 24/8 får biskopen befallning, ”att han forskicker
szine caniker wht tiil cleerkeridth j Östergöthlandt och lather wthkreffia
tlie oxsar som the för ith aar sidhen uthloffuadt hade”. Samtidigt bör-
jar konungen inrätta borgläger i klostren och inkvartera sina knektar
hos prästerna, hvaremot biskopen protesterar. Till följd af Västerås
recess måste biskopen afstå sina gods, och på samma riksdag tog ko-
nungen af flera riksråd borgen för, att biskopen aldrig skulle göra upp-
ror mot konungen samt att han utan svärdsslag skulle öfverlämna sitt
Munkeboda. Som en bruten man återvände han till sin stiftsstad, där
konungen ock infann sig som hans ej synnerligen välkomne gäst.
Huru annorlunda nu emot förr. Glömda voro nu alla riksföre-
ståndarens löften. ”De återstående inkomsterna af biskopsstolen” till-
försäkrades honom visserligen 1527 2/s men mot vilkor af snäft kring-
skuren ämbetsmyndighet.
En ny tid hade brutit in. Den strid, som genomgått medeltiden
(och som genomgår livarje tid) emellan de båda omfattande och i sam-
hällslifvet djupt ingripande kulturmakterna sacerdotium och imperium,
den andliga och den världsliga makten, hade inträdt i ett nytt skede,
och steg för steg nödgades den förra ge vika. Brask såg det med grä-
melse och uppbjöd all sin kraft i striden för kyrkan och den gamla
tron, och om än den kända uppgiften af Västeråsbiskopen Peder Swart,
att Brask skulle hafva yttrat: ”thet hade varit bäter att Paulus hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
