Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 24. Hans Brask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar.
warit brender än lian skulle bliffua att’ bwar man kender”, måste upp-
tagas med försiktighet, så nog gjorde han, hvad han kunde för att be-
kämpa den nya tidsriktningen. När hans kapitel år 1525 fick i upp-
drag att öfversätta Markusevangeliet och Korinthierbrefven, så skref
han till Peder Galle, att en öfversättning till svenska endast skulle
åstadkomma splittring och falska läror. Folket i Linköpings stift för-
bjöds att vare sig sälja eller köpa Luthers skrifter samt uppmanades
vid Guds dom att ej sätta tro till dylik falsk lära. För honom, som i
påfvekyrkan såg den rätta normen för det religiösa lifvets väckelse
och näring samt i påfven kyrkans öfverhufvud, som alla kristna voro
skyldiga ovilkorlig lydnad, måste ju, livad kyrkans store fäder under
gångna tider lärt och föreskrifvit, te sig såsom dyrbara klenoder för
kommande släkten, i hvilka han icke kunde medgifva något intrång;
och så blef honom hans ställning tung nog.
Med denne kunnige, på kyrkliga, historiska, juridiska och national-
ekonomiska områden väl bevandrade man förlorade icke blott katoli-
cismen i Sverige sin kraftfullaste och inflytelserikaste försvarare utan
äfven fosterlandet en varm vän och en synnerligen intressant personlig-
het samt en dugande kraft, som icke blott i insikter höjt sig till sin
tids högsta nivå utan ock visste att genom fortsatta studier hålla sig
kvar där.
Såsom katolsk kyrkofurste älskade han att efter tidens sed för att
kunna uppträda med makt och myndighet omgifva sig med pomp och
ståt, och förökade i detta syfte genom köp och byte de redan förut an-
senliga jordagods, som tillhörde biskopsstolen, så att han ägde ej mindre
än omkr. 600 gårdar, belägna inom Östergötland, Småland, Västergöt-
land och Södermanland, jämte hus i Stockholm och Arboga (Se vidare
E. Arnell ”Bidrag till biskop Brasks lefnadsteckuing” samt H. Hilde-
brand, i ”En svensk biskops hofhållning i början af 1500-talet”, Sv.
Forminnesföreningens tidskrift IV, häftet 1, 1878. Om hans hofhåll-
ning m. m., se därjämte Linköpings bibi. handlingar I, sidd. 263—
274 samt Vitterhets-, Hist.- och Antikv.-Akademiens månadsblad 1885).
Förhållandet mellan Gustaf Vasa och biskop Brask, hvilka båda
ömsesidigt värderade hvarandra, bär ett tragiskt drag. Den förre, ett
redskap i en ny tidsutvecklings hand, drefs af omständigheternas makt
framåt mot ständigt nya mål, som kräfde nya medel, medan den andre,
en värdig representant för en sjunkande tidsriktning, såg sig dömd till
ständigt nya besvikelser och nya eftergifter.
Bättre än sina medbiskopar, föredrog han flykten framför upproret,
och efter af konungen erhållet tillstånd att företaga en visitationsresa
till Gottland, som ännu i kyrkligt hänseende lydde under Sverige, steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
