Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 28. Martinus Olai Gestricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 47
heten, men med en viss frigörelse från subordinationen under Kom,
hade han uppgjort sin s. k. liturgi, den han nu ville genomdrifva. De
världsliga stånden beslöto ock efter ett tal af konungen att antaga
densamma.
Dagen därpå inträdde konungen inför prästerskapet med mycken
pomp och ståt, omgifven af sitt papistiska sällskap och intog själf
ordförandeplatsen. Han hade hört, sade han, allmogen klaga öfver
de nyheter, som från Wittenberg inkommit i landet och rubbat den
gamla tron. Han behöfde ej nämna, hvad som var allom bekant, huru
himlen låtit sina straffdomar mer än en gång bryta löst genom miss-
växt, förödande farsot och underliga syner på himmelen, allt till tecken
på Guds vrede öfver religionsförändringen. Konungen påbjöd därpå,
att omröstning skulle verkställas så, att liturgiens anhängare satte
sig till höger, motståndarne till vänster. Den förnämste bland de se-
nare var biskop Mårten, och de voro endast några få, som satte sig
hos honom. Konungen vände sig till biskopen och frågade: ”Säg nu,
Martinus, vill du antaga liturgien?” — Den oförfärade biskopen sva-
rade: ”Nej, hällre må jag nedlägga mitt ämbete än vika en nagels-
bredd från den himmelska sanningen”. Konungen befallde då ärke-
biskopen (Laurent. Petri Gothus) att genast hålla ett samtal med
Martinus om de omtvistade satserna. Men då ärkebiskopen ofta brag-
tes i förlägenhet inför de klara bevis, som biskop Mårten anförde ur
den hel. skrift, afbröt konungen vredgad samtalet och stämde präster-
skapet till försatt möte på slottet följande dag samt förklarade, att
han skulle med hand och mun försvara liturgien, hvars motståndare
endast voro upprorsmakare, dem han nog skulle veta att straffa. Yid
samma tillfälle sökte Kloster-Lasse med några skolastiska fraser visa
liturgiens (”Köda bokens”) förträfflighet. När prästerskapet dagen
därpå samlades hos konungen, stod biskop Mårten ensam. Men hans
inkast verkade dock på de församlades öfvertygelse, om de också ej
öppet vågade stå på hans sida, så att han undergräfde grunden för
den nya byggnaden, just som konungen trodde den vara färdig. När
liturgien sedan underskrefs, intogs däri en förklaring, som stödde sig
på den lärde och af alla för sitt rättskaffens sinne högt aktade man-
nens gjorda anmärkningar. Detta skedde 157716/2> då äfven ”Mar-
tinus Gestritius, Episc. Lincopensis” underskref densamma.
Men biskop Mårten fick ej lämna slottet. Den intet ondt anande
mannen togs strax omhand af tvänne drabanter och fördes två trap-
por ned att där i tornhvalfvets djup ”svala sitt heta sinne”. Men hade
konungen trott, att detta våld skulle ändra biskopens tänkesätt, så
bedrog han sig. Denna stillhet i umgänge med Gud lämnade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
