Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 28. Martinus Olai Gestricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
. ] 1......
.............Å .M.-*........................
CtxvvxJ^ ,.........
..... c£u^5-aiL.....
48 Biskopar.
endast bättre tid till pröfning. Han stärktes alltmer i sitt uppsåt
att blifva trogen det testamente, han mottagit af reformatorn Lauren-
tius Petri, hvilken han lofvat att ”vårda den späda plantan, när han
sjålf ej mer var till”. Efter sin fängelsetids slut höjde han därför
i Linköpings domkyrka sin röst mot Röda boken, manade till guds-
fruktan i st. f. herretjänst, till vaksamhet mot påfven och antikrist
samt anförtrodde den jäktade evangeliska kyrkans öden i Hans be-
skydd, som leder konungarnes hjärtan såsom vattubäckar.
Det öfverväldigande talet var slut, och biskopens amen — hans
sista i sin Domkyrka — besvarades af ett djupt amen i de mäktigt
gripna åhörarnes hjärtan. — Men ryktet om det kätterska talet nådde
konungaborgen, ty jesuiterna hade öron öfver allt.
Skyndsamt reste konungen till Linköping i sällskap med kardinal
Antonio Possevino, kallade biskopen inför sig i domkyrkan och an-
ställde där förhör med honom vid själfva högaltaret. ”Ogillar du
ännu liturgien?” frågade konungen. Ett bestämdt ”ja!” blef svaret.
”Anser du ock påfven, den hel. fadren, för antikrist?” — ”Det gör
jag”, hvarpå kardinalen vredgad, liksom fordom Kaifas, tilläde: ”hvad
göres oss nu mera vittne behof?” —
Därpå befalldes biskopen att ikläda sig sin biskopliga skrud och
sedan afkläda sig densamma samt nedlägga den på altaret till tecken,
att han afsade sig ämbetet, hvilket skedde i konungens, kardinalens
och en talrik församlings närvaro, de förra till glädje öfver att blifva
kvitt en förhatlig motståndare, men till sorg för de senare, som be-
undrade den ståndaktighet, deras biskop visade i pröfningens stund.
Sitt öde bar biskopen med jämnmod och räknade sig denna smälek
till ära under tacksamhet till Gud, emedan han aktats värdig att lida
för Jesu namns skull.
Konungen fordrade icke hans lif utan nöjde sig med att uppspika
hans namn ”på kåken” och förklara honom fridlös öfver hela riket.
Men i hertig Carls hertigdöme, där man fick fira gudstjänst utan
intrång af påfve och jesuiter, och där man ej nåddes af konungens
arm, där fann också den biltoge biskopen en fristad. Konungen sökte
väl att komma åt honom, då han instämde honom till svaromål i Stock-
holm 1582, men han svarade, att han, som utan rannsakning och dom-
afsatts från biskopsstolen, nu vore i hertig Carls tjänst och ej kunde
ställas till rätta utom hertigdömet; och därvid blef det.
Såsom prost i Gefle har han underskrifvit riksdagsbesluten
1566 11/s, 1569 25/i och 1571 2Vi-
Han har utgifvit Een chrlsteligh och nyttigh bönebok etc. Stockholm 1567.
I stiftsbibl. finnas 3 manuskr. af honom, hvarom se L. B. H. I, sidd. 9, 11 0ch 12,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
