Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 36. Jöns Elofzson (Joannes Elai) Terserus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dogmatiken. Af bevarade disputationer synes, att lian frigjort sig
från den tidens ortodoxa skolastik. Någon ansats till synkretism spå-
ras ej. Polemiken mot såväl katoliker som reformerta är liflig men
värdig. 1644—45 var T. universitetets rektor och arbetade synnerligen
ifrigt under hela tiden där för universitetets höjande. Men hans verk-
samhet försvårades, därigenom att biskop Eothovius, ”en prelat, som
lärt sina symbola af Luther men sin kyrkorätt af påfven”, började
misstänka honom för kalvinism. Man visste ju, att han stod i för-
trolig brefväxling med Calixtus. Trots biskopens intriger blef T.
universitetets representant vid riksdagen 1647. Det var vid denna
märkliga riksdag, som striden utbröt, huruvida konkordieformeln skulle
gälla som Sv. kyrkans bekännelseskrift. Biskopen i Skara Jonas Magni,
som var ståndets talman, väckte förslag därom och fick många med-
hållare, bland dem Andr. Prytz. Såsom motståndare finna vi gifvet-
vis bisk. i Strängnäs Joh. Matthiae, på hvars. sida T. ställde sig. För-
slaget vann bifall, och man bestämde en viss dag, då man skulle under-
skrifva liber concordias som en symbolisk bok. När den bestämda
dagen kom, var biskopen i Strängnäs frånvarande. Men T., som var
närvarande, gjorde invändningar. Saken angick ju ej blott prästerna
utan äfven de andra stånden, akademierna och drottningen. Vid riks-
dagen voro blott 3 biskopar närvarande; tiden för de öfrigas utnäm-
ning var inne, hvadan det ej kunde vara dem behagligt, att man skyn-
dade med detta ärende. Liber concordise, ”uppfylld med djupsinniga
saker, som enfaldigt folk ej kunde förstå”, torde lätt kunna blifva en
”liber discordiae”. På dessa grunder lyckades T. få frågan uppskju-
ten. Nu begaf sig Jonas Magni till Upsala och fick teologerna där på
sin sida. Deras gillande betänkande upplästes i prästeståndet, hvar-
efter Skarabiskopen föreslog, att konkordieboken skulle underskrifvas.
Men Matthiae och T. lyckades ännu en gång få saken uppskjuten. Så
besattes de lediga biskopsstolarna. De nya biskoparna ställde sig på
J. Magni sida, och i en skrift af 1647 27/3 förklarade prästeståndet
sig ”hafva hållit och ännu hålla librum concordiae för den rätta reli-
gionens regel och kännemärke”, utgörande ”den oförändrade Augs-
burgiska bekännelsens ytterligare förklaring”. Man ville härigenom
betyga sin enighet med alla rättsinniga lutheraner och ”skilja sig från
de hemliga kalvinister, som sig under Augsburgiska bekännelsen skyla”.
Man ämnade begära drottningens bekräftelse härå vid hennes kröning.
Märkligt nog undertecknades denna skrift äfven af T. Men det oak-
tadt ansåg han sig oförhindrad att i hemlighet motarbeta förslaget
hos drottningen, som ock lämnade prästerskapets framställning utan
afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
