Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 36. Jöns Elofzson (Joannes Elai) Terserus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 69
S. å. förflyttades T. till Upsala såsom professor i Nya testamen-
tets exegetik. Där började ban en för Sverige på sin tid enastående
vetenskaplig verksamhet. Med honom kom den första ansats till un-
dervisning i kyrkohistoria. Från 1649 fick han gamla testamentet på
sin lott. Följden häraf blef hans bibelverk, det otvifvelaktigt störst
anlagda företag, hvarom den teologiska vetenskapens historia i Sverige
har att förtälja. Det var en upplaga af grundtexten med latinsk öfver-
sättning och med en på vetenskapliga grunder byggd kommentar. Ty-
värr kom han aldrig längre än t. o. m. Exodus. Han skördade mera
klander än beröm, och af brist på uppmuntran måste han upphöra
med arbetet.
Kom så riksdagen 1650, där de 3 ofrälse stånden framlämnade en
petition om kronogodsens återställande till kronan. Några af biskop-
arna stodo här på adelns sida, enär de väntade adelskap för sina
barn, kvaremot T. såsom ledare för det lägre prästerskapet väckte
fråga om, huruvida de biskopar, som redan mottagit adelskap eller
väntade detsamma för sina afkomlingar, borde uteslutas ur ståndet,
hvarigenom han ådrog sig såväl prästerskapets som högadelns hat.
Man sökte t. o. m. att indraga honom i den Messeniska rättegången,
dock utan resultat, och här synes han ock hafva varit oskyldig. Med
stormännen stötte han sig ohjälpligt vid denna riksdag, då lian ifrigt
förordade deu af drottningen framlagda, af adeln så mycket bekäm-
pade propositionen om tronföljdens försäkrande åt det pfalziska huset.
Högadelns hat ersattes dock af den ynnest, T. vann på högsta ort,
där man var högst intresserad såväl af reduktionen som tronföljden.
Carl Gustaf glömde ej häller de stora tjänster, som T. gjort honom
och hans hus, hvarför han belönade honom med biskopsstolen i Åbo.
Innan han flyttade dit, deltog han i det väldiga arbetet på en ny
kyrkolag. Det var ock under detta år (1659), som frågan om con-
sistorium generale för sista gången behandlades och skrinlädes.
Det var konungens ynnest, ej prästerskapets förtroende, som kal-
lade T. till biskop i Åbo. Då han uppvaktade konungen, fick han
1658 15/10 ofvannämnda kanonikat med några kapitelgods i Skåne. —
Under den föregående tiden hade han stått i stor nåd hos drottning
Christina, som äfven af honom tog lektioner. När hon under 1660
års riksdag i Stockholm kom tillbaka till Sverige och begärde be-
kräftelse på sina tillerkända rättigheter och förläningar, var T. hen-
nes ifrigaste motståndare. Han yttrade då bland annat: ”Hennes
äfven de starkaste obligationer vore — icke att tro, hälst de Påfviskas
gamla maxime vore:- Hsereticis non esse servandam fidem.
Åt hon Gustavi Magni dotter är, vore fuller et stort argument; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
