Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och parentationer. I Upsala höllos parentationer af E. Hesselgren
och J.*I. Köliler, i Lund af C. B. Trozelius och P. Munck, på Linkö-
pings gymnasium af S. Älf. Han livilar i samma graf som n :o 3b.
En minnesvård nära grafven finnes i domkyrkan. Barnen adlades med
namnet Odencrantz 1751 22/3. Ätten fortlefver.
Gift 172115/, med Catharina Thre, f. 1700 Vs. t 173917/i- domprostdotter
från Linköiting. Barn: Matthias, f. 1722 By?, t 1723 Va- Thomas, f. 1723-‘/g,
stud. i Ups. 1733, kammarherre, t 1773 2T/10. Sigrid, f. 172518/S, f s. å. 23/5.
Brita, f. 1726 w/s. t 1787 Vs. Si£t D 1749 Va m. Otto Johan Lagerfelt, ryttmästare;
2) 1765 s/i2 m- Cai’l Funek, riksråd. Anna, f. 1728 5/3, t 1729 i2/n. Maria, f.
172916/s» t 1753 w/e, gift 1748 2/g m. Fredrik Rydingsvärd, major. Matthias, f.
17307/10, stud. i Ups. 1740, kammarherre, t 1796 26/12. Olaus, f. 1732 26/10j f s. ä.
9/n. Johannes, f. 1734 t s. å. «/9. Johan, f. 1737 25/12, stud. i Ups. 1749,
lagman m. hofrättsråds titel, t 1804 25/
Biskop Ii. är typen för den kyrkliga forskningen under öfvergångs-
tiden. Magister i de gamla språkens filologi fördjupade han sig i den
talmudiska skolastikens outtömliga blandningsförråd af fromma tra-
ditioner och spetsfundig spekulation och samlade i sin språklära öfver
de orientaliska tungomålen lärda, fantastiska bidrag till tidens älsk-
lingstanke om de nordiska tungomålens inre frändskap med det språk,
på hvilket Guds Ande dikterat de heliga skrifterna.
Men med tiden leddes hans forskningskärlek i annan riktning.
Den stora manuskriptsamling, som från början anförtroddes i den
lofvande unge studentens hand, gick väl förlorad genom branden 1702.
Men lusten för det vetande, som gömmes i ”gamla papper” och i min-
nesmärken på historiska orter, ökades genom livad som förlorats. Som
informator på landet grundläde han sin historiska kunskap genom ut-
drag ur historiska författares arbeten, och under flitiga besök på
biblioteken ökades hans beläsenhet. Den obegränsade tillgången till
riksarkivet öppnade för honom vyer öfver förut nästan obrutna fält.
Och då han 1710 erhöll uppdraget att öfversätta på latin ärkebiskop
Spegels kyrkohistoria, var han för mycket bevandrad i våra äldre
kyrkliga liäfder för att kunna fullfölja en öfversättares uppdrag. Från
öfversättare blef han bearbetare och förändrade både kronologi och
biskopslängder. Hvacl han öfversatte, trycktes ej, och genom ärke-
biskopens död befriades han ifrån att följa hans krönika och kunde
gå sin egen väg. Upsalabibliotekets klostercodices och medeltidsur-
kunder, riksarkivets registratur, jordeböcker, permebref och diarier,
antikvitetskollegii kloster- och kyrkobref samt bullarier gåfvo rikligt
material till nya uppslag, och under brefväxling med framstående for-
skare t. ex. företrädaren skärptes hans blick. Genom sin nära beröring
och frändskap med denne kom lian redan som student att göra bekant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
