Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 91
skap med de åsikter, som hyllades af samtidens mest bildade män.
Vetandets mångfald mötte honom med de personliga dragen hos dem,
som samtiden nämnde med vördnad, och utan trötthet eller fruktan
mättade han sitt brinnande kunskapsbegär. Han eftersträfvade det
obegränsade, ville famna allt och ville göra en svunnen tid lefvande för
sina tankar. Såsom medlem af företrädarens krets fann han på hi-
storieforskningens fält sin plats i ledet. I brefväxlingen med denne
ser man, huru hågen för ett rastlöst arbete till fäderneslandets ära
förenades med det medvetandet, att han funnit en ädel lifsuppgift.
Till erinran, varning och uppbyggelse ville han för det närvarande
släktet kläda det förgångnas storhet i åskådlig bild, ville väcka håg-
komsten af våra förfäders hjältedater, deras mäktiga örlogsflottor i
väster- och österhaf, deras befästade slott och väldiga borgar, deras
stensatta ättehögar och rikedomars glans, deras underbara härstam-
ning från urtidens heroer och hjältetraditioner under århundradens
växling, och framförallt deras kristnande och kristendomslif både under
påfveväldet med dess lika beklagliga förvillelser som rörande offervil-
lighet gent emot kyrkor och kloster och under luthersk tid med dess
ärorika kamp till den sanna trons försvar. Ty icke borde svenskarna,
som i anornas adel och dygdernas mångfald höjde sig öfver hopen af
afundsjuka grannfolk, men ändå så ifrigt sporde både efter deras och
antikens historia, ådraga sig det omdömet af främlingar: ”Svio Gothi
sunt lynces foris et talpse domi”.
R. var till lynne och intresse en typ för en urkundssamlandets
stora blomstringstid och en häfdagranskningens ynglingaålder, som
dock med Benzelius och Dalin nådde en förtjänstfull mognad. E. fram-
ställde med bestämdhet sina åsikter utan villkor och läste ofta fritt
mellan raderna.
Hans vetenskapliga sträfvanden ledo ej något afbräck, därigenom
att han förflyttades från Upsala och Stockholm, ty han fann på nya
förbindelser och nya kunskapskällor. Han reste och rastade med an-
teckningsboken i hand och med vaket öga. Hans geografiska arbeten
äro därför byggda på egna iakttagelser och fulla af arkeologiskt-
liistoriska notiser. Resan var för houom den säkraste art af studium,
och han sökte upp livarje sagesman, som kunde tillfredsställa liaus
vetgirighet. För att få en fullständig kännedom om Sverige förordade
han under mångårig brefvåxling med betydande mån en sådan anoi d-
ning af de akademiska disputationerna, att socken efter socken i
kvarje stift måtte genom studenter från bygden blifva föremål för en
särskild topografisk-historisk beskrifning. "V id de domkyrkor, som han
ej kunde besöka, fick han genom biskoparnas förmedling någon lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
