Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 101
lefvandes saknad, så att åhörarna enligt samtida berättelser smälte i
tårar. Mycket anlitade voro lians regelbundet under många år tryckta
anvisningar till böndagstexternas behandling, hvilka prästerna genom
domkapitlets cirkulär erbjödos att köpa. I flera upplagor utgick hans
Katekes-Hand, där han i fem katekespredikningar till handens fingrar
och leder lämpar hela barnalärans innehåll.
Frihetstidens lust att sprida upplysning bland folket hade i R.
ingen beundrare. Såsom framstående latinsk prosaist och skald var
hans bildning latinsk, och så ville han, att det skulle förblifva. Veten-
skapen fick ej tränga ned bland folket. Det hade sin andaktsbok och
sin skolbok på modersmålet. Men kyrkans lära skall vara föremål
för tro och ej för vetenskaplig diskussion. Kär därföre biskoparna
1751 skulle yttra sig öfver Uppfostrings-kommitténs förslag, öfverty-
gade han dem, att ”ingen, som nitälskar för fäderneslandets heder och
välstånd, kan låna sin hand åt ignoranternas smutskastande af den
höga, klassiska bildningens okränkbarket eller tillåta en rubbning af
latinska språkets plats i undervisningssystemet, ty ”lingva. latina är
lingva orbis s. mundi, lingva eruditorum universalis, mater scientia-
rum atque eruditionis, ett Hoff- och Cancelli-språk, som läses, skrifwes,
talas,- estimeras i Frankrike, Italien, Spanjen och allestädes, jemväl
ther eget språk som aldramäst vpbrukas och florerar; vtorn thetta, så
hvarken har varit, är eller vara kan til hinder, skam och skada för
en svensk officer, domare, siöman, handverkare, handelsman etc. at
hafva i sina vnga år lärt något latin. Har cognitio et usus tingva:
latinse förr skaffat Svearike dråpeliga män: Oxenstiernor, Adler Salvier,
Biörnclöer, Lindskiöldar, Lagerberger etc., numina magis quam no-
mina, statumina quam mernbra patrise. Sådane torde framdeles be-
höfvas”.
I denna nitälskan för det latinska språket ligger dock ej ett miss-
kännande af det svenska språket. Klassikerna hade sitt område, de
yfverborne och deras ättlingar sitt. Studiet af den fornnordiska littera-
turen, af rimkrönikor och öfriga arkivalier hade skärpt hans blick för
svenska språkets utveckling. Han ansåg därför, att öfvei’heten borde
förordna ett antal lärde män att fastslå normen, hvarefter språket
skulle rätta sig, att utarbeta en grammatik att läsas i skolorna och
att utgifva en ordbok, hvari borde upptagas alla svenska ord och de
utländska, som ej kunde undvaras. Denna vidsynta tanke varslar ju
redan om Svenska akademien.
Nydaningar voro för honom inga glädjeämnen. Omnis mutatio
et innovatio est periculosa.” Ju klarare frihetstiden präglade sina
drag, desto mera främmande blef han för dess uppgifter. Han åtnjöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
