Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 43. Andreas Olavi Rhyzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
!’j;<
Biskopar.
till trons försvar, ocli hans trygga vissliet gaf myndighet åt hans hand-
lingar. Som en kyrkans tjänare sträckte han välsignande den ena
handen öfver en troslydig menighet och lyfte med den andra varnande
straffdomens gissel. Och när han slog till, så slog han lnirdt och
frågade ej efter svedan af sina slag. Han var ett stycke krigare i piäst-
rock, som skarpt slog ned på det samhällsvidriga. Hvad som ledde
honom, var tron på hans land såsom en boning för Guds utvalda folk
och på samhället och dess inrättningar såsom uttrycket för ett kristet
lifsinnehåll. — Att på pietistiskt-asketiskt sätt lefva under ständigt
tryck af motsatsen mellan andligt ocli världsligt var något för honom
alldeles främmande. Gärna satt han med sina vänner vid en remmare
dubbelöl och bestraffade tidens ondska eller lade råd om vetenskapens
curiosa, och då hände väl stundom, att bispen med en blick på hjälte-
konungens vid Narva bild, som med sitt lugna hårskareleende och den
kala pannan fanns graverad på tennstopets lock, kunde berätta, hurusom
nådigare herre och modigare hjälte ingen historia haft att uppvisa,
och huru stolta de dagar voro, då han som biktfader fick följa sin
konung i fält. Men på klockslaget steg Reverendissimus upp ur laget,
och utan känsla af att kastas från en stämning till en annan gick han
att uttänka passande parasceve, afhandling och usus för söndagens
predikan.
I predikan såg han sin förnämsta prästerliga gärning, och sällan
försummade lian att tala till församlingen. Hans rykte som predikant
var stort och ägde sitt berättigande i det fullödiga uttryck, han gaf åt
ortodoxiens predikosätt. Han företräder dock ej någon säregen typ som
homilet och har ej gjort några insatser i predikans historia. Hans
predikan är mera intelligenspredikan än hjärtepredikan. Med all sin
exegetiska apparat leder hans textbehandling mera till en ordens och
begreppens uppdelning i grupper än till en saklig behandling af tex-
ten. Tidens smak och predikantens traktan att väcka uppseende uppen-
bara sig i ämnesval, där en för texten fullkomligt främmande för-
konstling genom ordlekar gör sig gällande. I en likpredikan öfver
kyrkoh. M. Pelander har han till ämne: ”Aposteln Paulus, Såsom En
sielf fast och sina Åhörare stadfästande Pelare”. Då han begrof bok-
tryckaren Peter Pilécan, talade han öfver ämnet: ”En Christen i sin
nöds och döds öken Lik en Pelikan i öknen”, och då han begrof kyrkoh.
Elias Ekeroth, talade han öfver det ämnet: ”Elias uti arbete, döds-
lust och förlossning”.
Dock ägde han sitt största rykte just såsom griftetalare, och han
har på detta område efterlämnat en ansenlig litteratur. Han förstod ge-
nom exempel från Gamla testamentets klagoställen skildra de efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
