Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 44. Petrus Filenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 105
tala ”utan svass och ordprång med nödiga, dock ej för täta citationer
af skriftens språk”. Han önskade att det gängse talesättet ”värdaste
åhörare” måtte bortläggas, och att i dess ställe skulle användas: Väl-
signade i Herranom, Herrens dyrt återlöste, med Jesu blod till ena
eviga salighet dyrt köpta kristna”. Alla ämbetsförrättningar borde
inledas med de orden: ”1 namn Fadrens, Sonens och den helige Andes”,
och han ogillade, att, när prästen läst Fader vår och välsignelsen vid
gudstjänsten, klockaren skulle svara med Amen, med hvilket ord prä-
sten själf borde sluta. Man borde ej begagna sig af några sånger,
som ej voro vedertagna i vår svenska kyrka, ej heller använda några
böner, som vore den främmande, ännu mindre stympa bönerna. Temp-
let var för honom en så helgad plats, att han ogillade att från predik-
stolen värdsliga meddelanden gjordes. Kungörelserna borde därföre
uppläsas på kyrkovallen eller i sockenstugorna. Enär vid frihetstidens
slut sinnena blifvit ömtåliga, förmanades prästerskapet att ”i dessa
bedröfliga och besynnerliga tider bruka all försiktighet och kristlig
saktmodighet till bibehållande af både allmän och enskild frid samt
kärlek och förtroende i församlingarna”. Han förmanade prästerna
att ”föregå åhörarna med en gudelig vandel och en uppbygglig lära,
att dagligen läsa i den hel. skrift samt befästa sig såväl genom teol.
studier som genom en sund filosofi emot naturalismum, deismum och
annat skadeligt — fritänkeri–––––- samt att städse påminna sig sin
dyra prästed”.
At den ungdom, som för första gången skulle framträda till Her-
rens bord, bereddes mångenstädes enskild undervisning, men någon
fastställd föreskrift därom fanns ej, hvadan biskopen vid visitationerna
förmanade prästerna att under fastlagen undervisa konfirmanderna.
Några folkskolor funnos ej, utan brukade klockaren lära barnen att
läsa, men då denne ej sällan drog sig undan, sökte biskopen vid sina
besök i församlingarna upp lämpliga personer till barnalärare.
I det stora hela hade myndigheterna lyckats att bevara menig-
heten för kätteri och villfarelser. När justitiekanslern Liljestråle
vid sin visitation i konsistorium, hvarom mera nedan, frågade biskopen,
”om några fritänkare eller naturalister eller ock de Herrenhutiske,
Svedenborgiske eller andra fanatiske lärdomssekter tillgifna blifvit för-
sporda”, svarades, ”att stiftet blifvit föga berördt däraf”. Utan
känningar af tidens religiösa sidoströmningar hade det dock icke varit.
Redan företrädaren hade i Linköping kommit i beröring med anhängare
af den dippelianska riktningen. Under Filenii tid uppträdde två per-
soner, auskultanten Hans Svanshals i Liljeholmen, Blåvik socken, och
pigan Lisbetta Isaksdotter i Solvarf, Tirserums socken, om hvilka se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
