Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 44. Petrus Filenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 107
På grund af denna sin själfrådighet råkade kan i många konflikter
äfven med andra myndigheter. Så anmärkte t. ex. rikets ständers pro-
tokollsdeputations andra utskott, att han i strid mot rättegångsbalken
afgjort mål i konsistorium, då blott 4 medlemmar varit närvarande,
däribland hans egen måg. En annan gång hade han låtit arrestera en
student i Närike, emedan denne utan biskopens tillåtelse predikat i
stiftet. En annan anledning till klander gaf han genom att emot
kyrkolagens dåtida bud att årligen hålla prästmöte, underlåta detta,
hvadan Justitiekanslern höll en grundlig visitation i konsistorium 1774.
Till sin ursäkt anförde biskopen då, att han, som 1763 höll sitt första
prästmöte, året därpå ej kunnat sammankalla något i följd af sjukdom
bland hästarne, hvaraf mer än 1,600 dött allenast i Linköping och Vad-
stena län, kvarför prästerna ej kunnat komma till stiftsstaden. Dom-
kapitlet hade emellertid genom cirkulär på grund käraf 1764 8/8 ”trodt
at härmed bör hafwas anstånd til en beqwämligare tid: görande sig
försäkrad om hwars ens flit at lika fullt idka sina studier hemma”
–––- Åren 1765 och 1766 hade han ej kunnat hålla något prästmöte
för riksdagsarbetets skull, hvarjämte han blifvit befalld att kvarstanna
i Stockholm för att viga kronprinsen. Året därpå häcle han verkligen
hållit prästmöte men måste erkänna, att han sedan dess ej hållit något
dylikt möte. Eiksdagarna, påstod han, hade lagt hinder i vägen där-
för. Särskildt 1771, menade han, hade det varit omöjligt, enär han 7
gånger måst resa fram och tillbaka inom stiftet för att möta de kung-
liga och betyga dem sin undersåtliga vördnad. Så kom konungens
död med därpå följande riksdag, då han måste stanna kvar i liufvud-
staden t. o. m. slutet af 1772. 1773 hade prästerskapet måst vara
hemma för att betjäna de många sjuka, som då voro angripna af svår
farsot. Året därpå hade han varit uppkallad för att viga prins Carl,
hvarjämte biskopen ville göra troligt, att han af sjukdom var hindrad.
Justitiekanslern ogillade alla hans skäl och anmärkte, att på 12 års
tid blott ett prästmöte blifvit hållet — för 7 år sedan — hvilket måste
väcka uppmärksamhet och näppeligen förekom i något anuat stift.
Då hade han väl icke själf kunnat resa omkring i stiftet och öfva
vederbörlig tillsyn öfver tillståndet och kyrkotuktens handkafvande
samt öfver församlingSvården, hvadan han ålades att nästa år hålla
prästmöte. Men den, som ej höll något prästmöte, det var F. Därför
fick lian 1778 6/V en skarp skrifvelse från justitiekanslern, som säger
sig ”ej kunnat föreställa sig annat än att denna ovillkorligen anbefallda
sak skulle bringas i verkställighet”. Han infordrade därför med för-
sta” biskopens och kapitlets utlåtande, ”af hvad orsaker sådant ma
vara händt”, och huruvida biskopen och kapitlet hos Kungl. Maj .t i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
