Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 44. Petrus Filenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Bibliotekel
STOCKHOLM
"i1 •
...Aw.?.................
0>Wli
^Qg Biskopar.
underdånighet anmält sådana hinderliga omständigheter och utverkat
nådig tillåtelse till dröjsmål med prästmötets hållande”, samt ”ändt-
ligen, om under den förflutna tiden några episkopalvisitationer af
Herr Doktorn och Biskopen eller––––––af någon i lians ställe af
konsistorium deputerad blifvit förrättadt. Härom väntas med första
benäget svar”. Det var förödmjukande att afgifva svaret, emu \ isi-
tationerna under denna tid voro mycket eftersatta. Ett svar upp-
sattes emellertid och uppskickades. Man gaf biskopens ohälsa skulden
till hvad som försummats.
Till sin politiska ståndpunkt var F. en ifrig och inflytelserik med-
lem af hattpartiet. Då han 1746—47 insattes i den kommission, som
dömde öfver köpmannen Springer, yttrade han sig skonsamt i fråga
om hans brottslighet, emot flertalets åsikt. Sin själfständighet visade
han ock, när lian vid samma riksdag med blott en liktänkande i större
sekreta deputationen protesterade mot det beslut, hans stånd fattat i
fråga om förslaget att öfverlåta brännvinsbränningen till kronan. Vid
riksdagen 1762 anförde han den deputation, som delgaf ståndets
mening om det edsformulär, som skulle föreläggas kronprinsen
vid tro- och huldhetsedens afläggande. Vid följande riksdag var han
medlem af sekreta utskottet, hvilket visar, att man erkände hans dug-
lighet, ty då sutto mössorna vid styret. Ofördragsam mot olika tän-
kande nästan mera i religion än i politik, förebrådde han ståndskam-
raterna, när de klagade öfver, att antalet katolska präster växte i lan-
det, att de vid riksdagarna 1743—46 ocli —51 visat flathet mot olika
trosbekännare; ”nu”, sade han, ”vore på tid att göra motstånd, då
nu ock de Herrnhutiska villfarelserna oroade den svenska församlin-
gen”. Då den mindre sekreta deputationen tillstyrkte, att 9 riksråd
skulle afskedas, emedan de vid 1764 års riksdag ingått en öfverens-
kommelse med Frankrike om subsidier, så lade sig F. ut för sina parti-
kamrater för att rädda dem. Vid riksdagen 1771—72 segrade mös-
sorna vid talsmansvalet, men F. hade likväl en bemärkt plats i stån-
det, och, när det äfven då blef fråga om att afskeda några misshag-
liga riksråd, satte sig F. däremot. Uttröttad af frihetstidens parti-
strider hälsade han med glädje Gustaf III:s statshvälfning.
Ehuru han varit med om att vid riksdagen l(o5 56 förödmjuka
konungamakten, hyste han en gammaldags vördnad för konungahuset,
hvadan han, såsom framgår af det föregående, ståndigt passade på
att bevisa detsamma sin vördnad. När något viktigt hände inom
konungahuset, ombesörjde han någon högtidlighet på gymnasium. Han
lät trycka program, en lektor skulle på latin hålla tal på det rikt
upplysta läroverkshuset m. m. Och de sålunda hållna talen lät han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
